När jag var liten trodde jag i flera år att jag var adopterad, för jag kände mig inte "hemma" hemma alls. Fysiskt liknar jag min pappa och det ena av mina två syskon, så det var inte därför. Jag har bara alltid haft den här känslan av att vara på ett främmande ställe och att jag hör hemma någon annan stans. Stämmer det och var hör jag i så fall hemma? Jag har rest ganska mycket men aldrig hittat "rätt ställe", om det nu finns ett sånt.
"V"
Svar: Det kan finnas olika orsaker till att det blir som du beskriver. Man kan ha starka band till ett tidigare liv, av något skäl, eller det kan vara en följd av trauma eller separationer i den mycket tidiga barndomen. Men i ditt fall verkar det bero på något helt annat. Precis som man kan sakna lokalsinne, bildminne eller tonsäkerhet så kan man sakna hemmakänslan, som svenskan inte har något riktigt bra ord för. I ditt fall är det därför osannolikt att det finns något "rätt ställe" att hitta, du har redan rötter men relaterar inte särskilt mycket till dem. Det här är en smula trist men kan vara en fördel i vissa lägen, till exempel om du reser eller flyttar långt. För din del finns det ingen besvärlig anpassningsperiod att ta hänsyn till.
Opmerkingen