En person har blivit viktig för mig på ett sätt som ingen varit tidigare. Jag känner något när jag är med denna person som jag aldrig känt tidigare. Livet gör det omöjligt för oss att vara tillsammans. Men jag tror att vi båda känner samma för varandra. Gör vi det? Jag vill tänka att ödet fört oss samman. Men varför? Om vi ändå inte ska vara det?
Svabb
Svar: För det första – framtiden är oskriven och det som är omöjligt idag kanske inte är omöjligt om ett år, eller fem år eller tio år.
Ofta träffar man någon vid ett tillfälle då intresset väx för att det skall vara moget när man återses i framtiden. Idag känner han för dig men, precis som du sätter han verkligheten och omständigheterna före känslorna.
Dock, som sagt, det finns en mening som tid och tålamod kommer göra tydlig.