• Tor

Två annorlunda drömmar

Fråga Tor och Hanna:

Dröm 1: Jag är i en park med ett 40-tal människor som jag inte känner. Vi utforskar de olika stigarna och jag viker av för att gå någon annanstans. Bakom ett krön kommer jag till någon slags hamn och slås till marken av fasa för det jag ser. Där står en jättemänniska på 10 meter, förvriden och som dessutom är något förståndshandikapp, bunden. Om det är det oväntade i att råka springa på honom eller om det är något med honom som väcker denna dödsfasa i mig vet jag inte. Men den gör mig som förlamad. Jag kan inte ta mig bort från hamnen, vet inte hur, så jag klättrar upp på en hög mast från vilken jag kan titta ner på honom och försäkra mig om att han inte kan nå mig. Senare i drömmen är jag i säkerhet i ett rum men ser jättemänniskan gå omkring fri, och nu har han krymt till vanlig storlek. Känner fortfarande viss rädsla, men en person bredvid mig säger att det inte är någon fara.

Dröm 2: Är allt oftare medveten i mina drömmar. Det jag brukar göra då är att flyga, och hindrar något/någon mig från att göra det jag har tänkt har jag märkt att om man bara är ödmjuk och öppen för det som är i vägen försvinner hindret. Utan undantag! Som i en dröm lekte jag med en tjej i en pool men tröttnade och tänkte flyga iväg, men hon höll fast mig. Jag bad henne släppa mig för att jag hade annat att göra men tackade henne för lekstunden och då släppte hon mig. Hur kommer det sig? Och en känsla som är så verklig: Det sticks i mitt ansikte, och ibland känns det som om någon skulle riva med sina naglar. I drömmen vet jag att det är en fysisk känsla, men vad beror det på? Brukar även besöka andra världar som jag når genom att se på skuggor eller mörka områden. Jag dras helt enkelt in i dem. Ett ställe bestod av grönskande berg, omringat av hav, och luften var liksom elektrisk. Det var helt öde, och jag såg allt uppifrån. Men något drog ut mig fastän jag ville stanna. En annan bestod av en snötäckt gård, och där fanns min syster. Just vinterlandskap och is, har varit genomgående i många av mina senaste drömmar, tillsammans med min far. Vad kan de betyda? "Mimmi"

Behovet kommer inifrån, inspirationen till bilderna från olika håll. Troligtvis delvis bio och tv

Svar: Dina drömmar är väldigt storslagna och helt klart inspirerade av yttre upplevelser och synintryck. Stilen i Jättens rörelser och hamnens utseende påminner om den ursprungliga tecknade versionen av Gullivers resor från fyrtio- eller femtilotalet medan andra detaljer till det yttre lånat sin form från de mest skiftande inspirationskällor och sedan satts ihop med dina egna bilder och idéer. Därför är din drömväv så omväxlande och därför blir den också svårgreppbar.

Nå en hel del går att säga. Jätten representerar ditt "inre monster" det vill säga alla de delar av dig själv, den du är, det du gjort och det du tycker om dig själv som är negativt och dåligt som du har förträngt till de mörkaste hörnet av ditt sinne. Därför slogs du till marken av skräck, inte för att monstret var så fruktansvärt i sig utan för att i hans inre döljs alla de saker du skäms för, allt det som du gjort fel och alla de där riktigt mörka hemligheterna du egentligen glömt och aldrig, aldrig vill bli påmind om. Egentligen är det inte meningen att man ska springa på sina förträngda minnen bara sådär och det innebär att de stigar du gick längs var olika minnesbankar i din hjärna. Du gick helt enkelt på en promenad genom dina minnen och allt du såg var tolkningar av hur dina minnen ter sig från fel håll, "utifrån" helt enkelt och så råkade du helt enkelt knalla rakt in i den "förträngda avdelningen". Att du sedan stötte på jätten i "nästa scen" och att han då har krympt är en ren lagningsprocess. Ditt undermedvetna är ju tvunget att laga skadan som uppstått eftersom det inte fungerar om man går runt och är rädd för sig själv. SÅ du blev visad en mindre bild av ditt "inre monster", en bild som var tillräckligt skrämmande för att du ska låta bli att söka upp honom igen i drömmarna men inte så skrämmande att du behöver frukta dig själv. Dessutom blir du ju intygad att det inte är någon fara.

Det du beskriver om dina övriga drömmar tyder på att du är väldigt intuitiv och fantasifull men att dina drömmar också fungerar på ett annat sätt än de flestas. Att du medvetet kan kommunicera med personerna i dina drömmar, att ödmjukhet alltid fungerar och att varje dröm innehåller portar till andra drömmar antyder att du har den typen av sinne som är väldigt skarpt och att du har väldigt ovanliga talanger men också att du är en smula skör mentalt. Du reagerar väldigt kraftigt på stress, eller hur? Och även om du är bra på att gräla och ofta vinner argumentationer så tar det några timmar innan mörkret som fyllt ditt inre går att trycka ner? Att ha ett speciellt sinne är en gåva eftersom det ofta fyller innehavaren av det med en speciell glädje och livskraft men varje "avvikande" mentalt mönster är som en linbana mellan två bergstoppar. På den ena finns genialiteten, på den andra galenskapen och du sitter i den handdrivna linbanevagnen som finns någonstans emellan topparna. Ju närmare mitten korgen är ju mer "normal" tycker alla andra i omvärlden att man är men ofta känns livet ganska platt just där. Det är då de inre impulserna och fantasierna kommer och det är som om det står folk på båda bergstopparna och ropar uppmuntrande att man ska veva sig upp mot dem. Gör man det blir livet genast mera färgglatt men alla runt omkring en i den "vanliga världen" börjar komma med kommentarer att man "är konstig" eller att "de inte förstår en" eller liknande. Den andra risken är att när man börjar närma sig en av "topparna" så blir det tungt att veva fram sin linbana och risken att man tappar taget och rutschar över till den andra "dåliga" toppen blir större, att man tappar sitt klara syfte och faller in