Jag har många konstiga och obehagliga drömmar som jag har funderat mycket över men det är särskilt en som jag inte får ur huvudet. Det skulle vara snällt om ni kunde hjälpa mig med att tyda den. Jag befinner mig på en skönhetssalong med min mamma. Vi är inte där för att få behandlingar utan vi besöker de som äger stället. En baby i springer omkring i blöjor. Jag får en impuls och tar en stor sax och klipper snabbt av benen på babyn så att det bara är stumpar kvar, men det blöder inte. Babyn fortsätter att springa på sina stumpar men inte nere vid marken utan han svävar i luften. När min mamma ser det skäller hon ut mig; "titta nu vad du har gjort igen!" Jag mår inte dåligt över det jag har gjort, möjligtvis skäms jag lite. Det är hela drömmen. Jag drömmer ofta om stympningar och alltid på ett likgiltigt sätt. Häromnatten drömde jag t.ex. att jag råkade hugga av mig två fingrar men åter igen reagerade jag väldigt nonchalant på det. "A"
Svar: Du mår inte så bra men det tror jag att du vet. Den här typen av drömmar tyder på att man känner ett stort avstånd mellan sig själv och andra människor. Dessutom upplever du att din mamma skuldbelägger dig för saker som du inte har kontroll över eller skuld i. Lite av de här drömmarna är påverkade av yttre intryck som TV och Film (som att bebisen springer runt utan ben mm) men det förändrar inte grundintrycket. Allting i drömmen pekar på att du har svårt med din kroppsuppfattning och hur andra ser på dig (och du på dem). Allt från att drömmen utspelar sig i en skönhetssalong till att du har väldigt svaga reaktioner på det som händer tyder på det. Min gissning är att du egentligen inte har problem med hur du ser ut utan att det mer är ett utslag på att andra har krängt din integritet, troligen när du var ung (bebisen symboliserar detta
). Det är två saker jag skulle vilja säga och det första är att det inte är fel på dig, utan mer att du bär väldigt mycket inom dig som du upplever att du inte kan göra dig fri från. Det andra är att du faktiskt borde göra dig fri från bördorna för du ska inte behöva bär andras sorger och livsbesvikelser. Jag förstår att du har det tufft av och till men det här är inget som du ska vara tvingad att tackla själv. En kurator eller psykolog bör kunna vara ett bra stöd och ge dig lite hjälp på vägen.
Och återigen - det är andras stenar som lägger tyngd på dig inte dina egna försyndelser.
Comentarios