Jag har den senaste tiden haft stora tillitsproblem, framförallt till de personer som står mig närmast. Detta pga lögner och rykten. Jag vill nu kunna säga att problemet är löst och vi kan gå vidare.
Men jag kan inte bli kvitt känslan att jag bör akta mig. Kan jag släppa garden och lita på de personer som står mig närmast och framförallt på den person som jag ser som min bästa vän?
Är den personen ärlig mot mig?
"L.E"
Svar: De runt om kring er hoppas att det ska gå att ta nya steg från där ni står och det innebär att de förhåller sig tämligen passiva. I hoppet om att allt ska lösa sig väljer de oftast att inte fråga, inte ifrågasätta och därför inte heller erbjuda mycket hjälp.
Det gör att det kommer ner på dig och den andra personen det berör.
Du behöver vara öppen och ärlig både med vad du gör och vad du känner. Historian borde vara historia men det är den inte – den kommer att prövas och med den dig. Ditt tålamod och dina känslor.
Den andra personen det här berör förväntar sig förändring. Att något skall vara annorlunda, att det ska utvecklas och att de saker hen menade felade förra gången ska vara, eller bli, åtgärdade.
Problemet här är att upplevelser baserade på saker som delvis inte hänt är svåra att ändra. Upplevelser baserade på ansvar man anser andra ha för ens egna fel är omöjliga att ändra eftersom de i sig själva kräver att alla accepterar en felaktighet som sanning.
Det kommer inte bli lätt.
Det är inte att bara ta vid som om det vore dagen efter dagen innan allt gick snett.
Det som har hänt har hänt och det kommer behöva bli en del av er gemensamma historia.
Trots det är mina korts råd – gå tillbaka till hur ni var när ni började umgås och bygg därifrån.
Innan ni på allvar kan ta i tu med det ni står i nu behöver ni komma ihåg vad det var som gjorde att ni blev de ni var för varandra från början.
Hitta den ursprungliga känslan och löftet. Använd det som band och ärlighet som bro så kommer ni komma över det här.
Det kommer bli en gropig resa och var beredd på att det kommer kräva både arbete och uppoffringar, inte minst känslomässigt.
Du frågade om du kan släppa garden. Nej, släpp den inte men sänk den. Det kommer bakslag men bjuder du inte in kommer inget att hända. Du har redan tagit några riktigt hårda känslomässiga slag och ändå står du upp.
SÅ om du känner att det här är det val som gör dig lyckligast – släpp in, var beredd på ett par krokar till, var ärlig, ställ samma krav på dig som på den andra och visa tydligt var du vill och vad du känner.
Målet är värd ansträngningen.
Comments