Fråga: Här kommer ännu en i raden av frågor om kärleksbekymmer ... men hoppas på svar i alla fall.
Jag har efter ett långt förhållande slutligen bestämt mig för att skilja mej. Har bott ensam i ett år för att fundera, men i somras så tog vi det slutgiltiga beslutet att genomföra skilsmässan med allt vad det innebär. Vi har två barn. Orsaken till att ta detta slutgiltiga beslut var att jag träffade en man som jag hade en romans med under sommaren.
Det var en härlig tid och jag fick kraft att våga ta det slutgiltiga beslutet om skilsmässan. Fick dock höra en hel del om den mannen jag blivit förälskad i och han hade rykte om sig att vara en riktig kvinnokarl, vilket verkar visa sig vara sant. Vi träffades genom gemensamma vänner och han har berättat för dem att han aldrig varit riktigt kär, men när han träffade mej var det tydligen så att han blev förälskad. Han hade aldrig känt så för någon som han känt för mej, sa han till våra gemensamma vänner (inte till mig). Jag hade verkligen den uppfattningen att han verkligen var förälskad i mig, i alla fall då. Däremot var jag tveksam över mina känslor under den perioden. Jag vågade inte riktigt släppa till, med tanke på min situation. Han sa också att han inte skulle våga satsa riktigt på en relation med mig förrän han visste att jag klippt ordentligt med min man. Han hade svårt för att vi hade så god kontakt (en kontakt som jag gärna vill behålla som god).
Nu föll det sig dock så att jag blev kär i honom och jag bestämde mej för att genomföra skilsmässan ordentligt, men då verkade han vilja dra sig ur. Han slutade höra av sig och jag hörde genom de gemensamma vännerna att han verkade ha börjat umgås med sin tidigare tjej, samt att han även dejtade andra. Ibland ringde han och sa att han längtade efter mig och tycker jättemycket om mig. Samtidigt fick jag veta att han även uppvaktat sin tidigare flickvän med rosor, och så här har det fortsatt. Jösses! Jag fattar ju att jag inte kan hänga upp mitt liv på en sådan här karl, en riktig "heartbreaker" som leker med kvinnors känslor. Det gör ont!!! Men känslor och förnuft går ju tyvärr inte alltid hand i hand.
Svar: Låt oss ta det här i delar. Skilsmässan är antingen ett bra eller ett dåligt beslut men då bör du basera det beslutet på andra saker än om du är kär i någon annan. Ni hade levt isär en tid innan du träffade den här mannen och det säger ju att det fanns mer än bara en förälskelse bakom skilsmässobeslutet. Min fråga är - räcker de skälen även utan förälskelsen?
Att jag ställer den frågan är för att han är den typiska dagsländan eller heartbreakern som du säger. Nu kommer jag att uttrycka mig hårt, kanske onödigt hårt, men det han gjort dig gör mig arg. Det är inte så att han tycker eller inte tycker om dig, det vet vare sig du eller jag eftersom han aldrig låtit sina känslor för dig växa. Det han har känt är sina känslor för sig själv. Han har stärkt sin självbild genom att "erövra" dig. Och det räckte inte med din kropp utan han ville dessutom spegla sig i dina känslor för honom. Därför säger han till dina vänner att han aldrig förr känt som han gör nu och därför ställer han ultimatum om dina känslor för ditt ex. Han vill att du offrar exet för honom. Att du säger att ett ögonblick med honom är värt mer än hela det liv du delade med din man. Biten med vännerna är också ett sätt att vinna ditt förtroende för de talar ju med dig och av någon anledning tror vi alla mer på något vi får höra av en vän (som denne ofta hört "i förtroende") än det som vi får höra sagt rakt upp och ner. Ofta för att vi då ställer besvärliga följdfrågor som "om du nu älskar mig, varför flyttar vi inte ihop nu på en gång?" Nej han vill att du ska lägga dig platt för honom och när du väl gjort det är du förbrukad. Då tappar han allt intresse eftersom du inte längre ger honom kicken han fick från början. Nu är det ju dags för honom att ta ansvar och ge dig något och då flyger han vidare.
Man kan dock säga en del till hans försvar. Han är inte medveten om att det är så här han gör (och har gjort med många före dig), han tror bara att han inte "kan känna riktig kärlek". Problemet är att han inte vågar. Han är nämligen säker på att han skulle bli övergiven och sårad. Oftast beror det på en väldigt kärlekslös relation till modern påspädd av ett par tidiga misslyckanden med flickor (ofta redan i 8-9 års åldern då han försökte ge någon något för att bara bli skrattad åt).
Det betyder inte att du borde tycka synd om honom eller försöka ändra på honom. Ett rakt nej skakar honom mer och eftersom den här typen av man ofta är väldigt intelligent så brukar de börja omvärdera sig själva och sin metod efter ett par rena motgångar. Oväntat ofta söker de hjälp då och lyckas komma över sina problem. Alltså han är inget för dig om du vill ha en relation och du kan inte bygga en med honom på hans villkor heller för de villkoren är i sin helhet - dyrka mig tills jag lämnar dig och tala väl om mig efteråt. Du förtjänar bättre och bättre är också vad framtiden har i sitt sköte för dig. Ta tid på dig och hitta ett eget liv först, då står du stadigt när kärleken väl kommer och då blir den en språngbräda mot nya höjder snarare än något som sveper dig av dina fötter och för dig dit du inte alls ville.
Comments