Fråga: Jag har varit ensamstående mamma i 10 års tid nu med sporadiska förhållanden. Är trött på att var ensam nu, saknar verkligen kärleken och umgänget. ser ni någonting där bådas känslor är besvarade. Blir jag gift nån gång? Flera barn? mm. Hur kommer det att gå för mitt barn som under flera års tid gått på utredningar och haft anpassad skolgång vilken har varit en väldans tuff tid. Mitt barn är otroligt smart men har finmotoriska problem att kämpa med. Ser framtiden bra ut? Blir det mer kontakt med pappan som har hållit sig undan sedan födseln? Vi genomgår en process ang underhållsbidraget, ser det ut som min ekonomi kommer att se bättre ut och att han ställer upp mer. Tyvärr kan man inte lagstifta att han är tvungen att ta hand eller träffa vårt barn. Det är så lätt att inte bry sig, vilket gör mig så ledsen då jag ser behovet av en far. Därför önskar jag att jag träffade en trevlig man som kanske kan vara en stadig mansfigur när tonåren börjar närma sig. Hur ser mitt liv ut för övrigt har verkligen hamnat i en svacka i snart 3 år och har så svårt att ta mig ur den. Har spått mig en gång vilken dom har sagt att det kommer lossna och det ser så ljust och lyckligt ut och den mörka kärleken finns där och väntar runt hörnan. Men det var tre år sedan???? Inget har hänt. Jag vet att det är upp till en själv och många gånger har jag försökt. Men det känns bara som det är motgångar hela, hela tiden.... om jag ska vara ärlig var det otroligt länge sedan då jag kände mig riktigt, riktigt lycklig. Då känslan av att livet är underbart, jag saknar det. Det har varit så mycket motgångar på varandra att det har blivit till en vardag. Jag är en ganska stark människa i mig själv men det är tufft att orka själv hela tiden och inte få dela den med någon. Snälla, snälla jag hoppas ni vill svara mig nu!!!!!! och ge mig råd, tips och spådom om min framtid.
"ensam jungfru........"
Svar: Ja det är stora chanser att du får ett barn till och då under det året du är 36. Efter det är chanserna mindre. Kärleken ser det lite mer komplicerat ut med men du hittar den på jobbet, och då särskilt om du söker dig mot en karriär snarare än bara gör ett jobb. Det lönar sig för dig att gå kurser och söka chefs- och ledarskap, både för ekonomins och kärlekens skull.
Giftermål är möjligt men det är då snarare för att konfirmera ett redan befintligt band snarare än början på en relation (i andra ord inte förrän ni varit ihop i flera år och redan har barn och ganska långt fram). Med tanke på ditt barns ålder och förutsättningar så är det väl tidigt att säga att de problem som finns nu kommer att vara tongivande för ditt barns framtid. Ta emot den hjälp som du märker fungerar men låt inte andra diktera vad som är fel eller inte med ditt barn utan ge tid och utrymme till utveckling och möjligheter att odla de intressen som ditt barn har. Att du har fastnat i olika utredningar hjälper inte ditt barn – du behöver kräva en diagnos, för med en diagnos i handen, rätt eller fel, så går det att upprätta en handlingsplan och framför allt få bra hjälp som har ett tydligt mål. Så fort det finns kommer ditt barns skolgång bli betydligt mer givande och framtiden ljusare direkt.
Barnets far kommer vilja ta upp kontakten men inte förrän han känner ålderns vingslag över sig och vill bekräfta sin odödlighet genom sina barn. Du får inget stöd från honom för barnets eget skull så spill inte din kraft på honom. Jag håller med dig om att det är synd och skam att man kan smita från sina plikter på det sättet men att hoppas på sådant som inte kommer att hända gagnar inte dig och inte ditt barn heller och att hitta en annan trygg förebild låter som en riktigt god idé.
Problemet för dig är ju den spiral av ansvar och tidsbrist som gör att du inte kan ta dig loss ur det ekorrhjul som din tillvaro är. Det du måste börja med är att få loss lite tid för dig själv. Om det innebär att du städar lite mindre, struntar i måste grejer inför helgerna eller känner att du måste utnyttja föräldrar och vänner - fint gör det!
Utan utrymme kan ingen förändring komma. Ta sedan den tiden du får till att utveckla din kompetens, helst inom jobbet, sök karriärvägar, snarare än nya fritidsnöjen för som jag sa inledningsvis kommer ett tydligt och uttalat mål ger dig både ny respekt från andra och nya kontakter och det kan ge dig det lyft du så väl har förtjänat, och även en ny livskamrat