Ett uppbrott är vägen framåt

Fråga Tor och Hanna: Hej, Jag och min partner har varit tillsammans i många år och har barn ihop.

Vi har alltid haft ett hetsigt förhållande där vi krisat ofta.

Jag var alltid den som kämpat på och hållit ihop och hon den som velat bryta upp.

Men det har blivit jobbigare och jobbigare och för några veckor sedan sa jag att vi borde separera när hon tog upp idén igen.

Det kastade oss in i någon sorts limbo där vi ena dagen förklarar att vi vill vara med varandra och den andra vill gå isär.

Till saken hör att jag saknar själva idén om att vara nykär och den lockar väldigt och väcker känslor i mig jag rent krasst inte känt för min partner på väldigt länge.

Så nu står vi båda och vet inte var vi ska ta vägen.

Vad säger korten? finns det hopp, finns det liv? Finns förändring där ute eller är det bara bita ihop och kämpa sig igen?

”B”

Att lämna något är första steget på vägen mot ett mål. Även om målet är samma plats man åkte ifrån.

Svar: Det är aldrig rätt att ”bara bita ihop och kämpa på”. Vare sig ni fortsätter tillsammans eller går isär behöver ni en förändring. Du förtjänar att känna dig behövd, lycklig och framförallt att du delar ditt liv med någon som känner som du.

Så vad korten än säger så behöver du tänka på vad som löser situationen, inte på vad som får den att bara fortsätta.

Korten säger(Och det får bli Morigana för här krävs nyanser och djup):

I tider av osäkerhet känns det vana tryggt även om det är dåliga vanor eller destruktiva mönster. Hoten om att gå isär har inte handlat så mycket om en vilja att bryta upp utan mer om att bekräfta vad ni haft och när du nu inte gjort det öppnas möjligheterna till riktig utveckling.

Problemet är att det ni kan bygga tillsammans för alltid kommer vila på den grund ni lagt genom åren och i er framtid finns större enighet än ni har nu men ingen ny passion.

Dessutom innebär den framtiden att du kommer tvingas till större förändringar och uppoffringar än du egentligen har råd att göra för att fortfarande kunna få den lycka du förtjänar.

Så det som finns kvar är era gemensamma ansvar om barn och hem och allt det ni delar och runt de sakerna kan ni skapa en tillvaro men inte starkare band mellan er.

Det finns en mycket vinglande väg som kan leda att ni bygger en ny gemenskap men den vägen går via förberedelserna att gå vidare åt var sitt håll.

Först när ni båda står inför att verkligen förlora det ni har kommer ni kunna se vad det är värt och ni kommer dessutom inte se det exakt lika och det är bra för det är först när ni ser och accepterar skillnaderna på era behov och önskemål som ni verkligen kan nå fram till varandra och överkomma de utmaningar ni har.

Att gå ifrån varandra är en process som tar tid – har man barn tar det minst 6 månader. Det ger er båda möjligheten att se på er relation när den verkligen är reellt hotad för när papperna är underskrivna är det över.

Under den tiden behöver ni prata med varandra för att lösa praktiska problem och för att hitta nya kompromisser och när ni gör det se också till att prata om varandra och er relation.

För även om ni i slutänden går ifrån varandra har er relation varat länge och kommer för alltid vara en del av vilka ni är. Så att lämna saker osagda för att ”det är lättare” lämnar inte bara de frågorna obesvarade mellan er. De lämnar hål inom er som ni kommer få svårt att laga eller fylla i framtiden eftersom ni inte vet vad de borde fyllas med.

SÅ mina kort säger i korthet: Det väntar en besvärlig tid med mycket osäkerhet och praktiska svårigheter. Att lägga tyngd på kärlek och känslor under de omständigheterna gör att ni kommer kunna fokusera på vad som i verkligheten och förlängningen är viktigt: Framtiden för både er själva och de barn ni har tillsammans.

Att inleda en separation är ett nödvändigt slut för ni behöver båda en ny början.

Den nystarten är lika viktig vare sig ni gör den tillsammans eller var för sig för utan den finner du inte den lycka du behöver i ditt liv.

Prata med varandra under tiden separationen pågår och prata om varandra och era känslor.

Det är ofta väldigt svårt så ta hjälp av en familjeterapeut eller medlare. Ni behöver prata med varandra och inte till varandra och professionell hjälp skyndar på det samtalet och leder det rätt när ämnena kommer nära och blir tunga.

Vägen är besvärlig och lång men alternativen är mycket, mycket värre vare sig ni fortsätter tillsammans utan förändring eller bryter upp utan att gjort ett bokslut.

Vägen till en älskande famn börjar med att släppa taget om minnet av den famn du än gång hade.