Kommer jag någonsin bli hel eller är det dags att ge upp?
Trasig
Svar: Låt oss börja i rätt ände. Det är mörkt nu men det kommer bli ljusare. Det är som om du inte har nån karta alls men du kommer att hitta en riktning. Du saknar hopp men det kommer tändas på nytt.
Man brukar säga att den längsta resan börjar med ett enda steg och det är helt sant, du behöver inte vara säker på målet nu för att det ska löna sig att börja gå.
Nog med luddigheter och mera rakt på.
Ingen lyckas hela sig på egen hand från där du står nu och att luta sig på familj och vänner räcker långt men det skapar också problem eftersom man lätt känner att man antingen belastar dem för mycket eller att de vänder sig ifrån en (det är oftast inte alls sant utan handlar mer om att de känner sig otillräckliga för de inte kan hjälpa mer). Men att bara luta sig på vänner skapar ofta en känsla av skuld, både hos dig som behöver dem och känner at du inte kan ge tillbaka och hos dem som vill hjälpa men ofta känner att det de gör inte räcker.
SÅ du ska definitivt söka hjälp utanför den kretsen.
Vården är ett bra val. Det finns mycket du kan få hjälp med där men du behöver också stöd för själen och där kommer kyrkan spela en stor roll.
Din lokala präst kommer kunna vara ett stort stöd och att delta i kyrkoaktiviteter kommer inte bara ge din nya vänner (utan att det behöver bli ansträngande) utan också ett nytt rum att hitta ljus och värme i.
Börja där så kommer de första stegen på din väg att bli lättare och du kommer få nytt självförtroende och nya människor att dela dina bördor med.