Jag känner mig lite fundersam till mitt förhållande. Min särbo bor i en annan stad och har ett jobb som är krävande både psykiskt och fysiskt. När han kommer hem på vardagarna lägger han sig och sover, ibland ända fram till nästa morgon, vilket gör att det ibland kan gå flera dagar utan att vi pratar. Han åker och hälsar på mig varannan helg.
Vi har varit tillsammans i 4 år. De första 2 åren var han inte lika pressad och hade mer ork för privatlivet, men nu börjar det "ta" på mig. Vi har pratat om att vi kommer längre och längre ifrån varann, men på sistone har sjukdomar - influensa e t c - också kommit i vägen för att vi ska kunna träffas. Just nu känner jag mig lite ensam ... Kan ni se om det blir någon ljusning eller om jag ska tänka annorlunda på något sätt.
"Godisråttan"
Svar: Om man bara ses ett par gånger varje månad så krävs det inte särskilt många återbud för att det ska bli löjligt långt mellan möten. Om det sedan dessutom kan gå flera dagar utan att man hör av varandra alls ... ja, då börjar vi närma oss en punkt där en relation helt enkelt upphör att vara en relation. Efter ett tag börjar det se ut så här: All tid man har tillsammans, både fysiskt och över mobilen, går åt till att antingen ta ikapp vardagliga saker eller prata om djupare saker. Håller man sig till det vardagliga så tappar man allt djup. Håller man sig till det djupa så tappar man kontakten med den andras vardag. I båda fallen brukar avståndet bara öka och öka. Man kommer helt enkelt aldrig ikapp.
Din sits förvärras av att det är han som skapar avståndet mellan er. Hans liv, hans val, hans jobb, hans tider ... hur mycket anpassar han sitt liv efter dig? Att man är särbo ger större frihet än om man är sambo, men kanske inte riktigt så stor.
Tittar man på era horoskop så syns det att det finns möjlighet till enormt starka känslor mellan er. Men trots att han är Skorpion så är ert förhållande ett typiskt Våg-Vädurförhållande. Ni kompletterar varandra. Hans humor och sätt att resonera är som en spegelbild av din humor och ditt sätt att resonera. Samma med er syn på kärlek, och samma med era emotionella behov. Men "kompletteringsförhållanden" fungerar väldigt dåligt om man är isär för mycket. Då har ju ingendera parten någon nytta av att en av er alltid är stark där den andra är svag. Att tänka "det här hade gått lätt om bara X hade varit här" är ju inte till mycket hjälp. Tvärtom kan det vara riktigt dåligt för självkänslan.
Lite distans borde gå. Han har Månen i Tvillingarna, du har Månen i Skytten - så ni behöver inte vara fastklistrade vid varandra för att känna trygghet. Ni trivs båda med egna regler, med frihet och oberoende snarare än en utpräglad tvåsamhet. Men helt uppenbart har ni nu hamnat i en fas där ni med nöd och näppe är ett par alls. Och det fungerar som sagt inte.
Det känns lite som om det är han som måste ändra sig, om något ska hända. Om det är otänkbart, då är det kanske ändå bättre för dig att göra slut, trots att er relation verkligen skulle kunna vara fantastisk under andra omständigheter.
Min tarot Iskandra säger helt kort att du förtjänar bättre. Hennes råd är att du antingen skapar ett eget liv utan honom (det finns, som hon påpekar, fler fiskar i sjön, och framför allt skulle en del av de där fiskarna vara beredda att ge upp lite mer av sina egna liv och livsvanor för din skull) eller att du tar en rejäl konflikt, bestämmer dig för vad som vore praktiskt vettigt och ser om han är med på det. Nu pratar vi rätt drastiska förändringar, till exempel att han byter jobb eller får fason på sina arbetstider, eller att någon av er flyttar så att ni kommer närmare varandra.
Iskandra påpekar också att hans livsstil låter hälsovådlig vid hans ålder. Men det är förstås inte ditt problem utan hans.
Personligen hoppas jag att ni kan hitta en gemensam lösning. Era horoskop matchar så fint - jo, Iskandra har rätt, det finns fler fiskar i sjön, men det är alltid tragiskt tycker jag när ett par som skulle kunna vara mycket lyckliga tillsammans inte är det på grund av yttre omständigheter eller dåliga val.
Comments