Jag har tyvärr blivit tvungen att abrupt sluta mitt jobb. Jag måste nu omskola mig. Jag har tagit detta mycket hårdare än jag någonsin trott men är fortfarande i chock tror jag för jag vet inte om jag riktigt insett vidderna av detta. Har försökt tänka positivt och se det som att jag fått en ny chans men jag är i själva verket livrädd. Har haft mina funderingar åt ett yrke men eftersom det handlar om människor liksom mitt förra är jag egentligen väldigt trött på det. Dessutom har jag ett "problem" som andra kanske skulle se som enbart en fördel. Mina vänner kallar mig "synsk" även om det inte är rätt ord. Jag är en extremt bra människokännare, vilket tyvärr inte alltid är så roligt dels för att man "ser" saker andra inte ser och heller inte kan prata högt om, men om det beror på erfarenhet eller något annat vet jag inte. Jag drömmer ofta sanndrömmar och jag kan "känna" saker i luften när jag går in i t ex hus jag aldrig varit i förut. Detta skrämmer mig ibland samtidigt som det också fascinerar mig. När jag har träffat "spådamer" e t c säger alla att detta är en gåva som jag ska utveckla. Hur utvecklar man det? Jag vet inte om jag törs. Med tanke på detta vet jag inte om det egentligen vore så bra att välja det yrke jag tänkt. Tänk om jag går på intuition istället för vetenskap? Så vad tycker ni jag ska pyssla med i framtiden? Jag har författartalanger men vem kan försörja sig på att skriva böcker? Att jobba som journalist utesluter jag också, trots att det är det jag helst skulle vilja göra, eftersom jag vet hur tuff branschen är och att man måste vara egen vilket jag har varit i alla dessa år i mitt andra yrke och är väldigt trött på. Dessutom har jag barn att ta hänsyn till. Är det värt att satsa på det ändå? "frågande"
Svar: Det var inte roligt att höra att du blivit tvingad till att söka dig vidare och det är klart att det känns både obehagligt och skrämmande att inte ha kontrollen över hur ens liv har tänkt att fortlöpa. När det kommer till jobb så kan jag bara säga att du är helt rätt ute i dina funderingar. Du känner dig själv väl och har en bra bild av vad du skulle fungera bra som. Konflikten mellan att vara bra på människor och bli trängd av att alltid ha dem för nära i yrkeslivet är heller inte svår att förstå, med dina mycket starka Jungfrudrag som gör att du kommer väldigt "nära" andra och kan se in i deras situation samtidigt som du alltför sällan möter samma intensitet och intresse för din egen person. Trots det är det genom den typen av yrken som du bäst kommer till din rätt. Journalist, psykolog, terapeut eller sociolog är alla bra val för dig.
Mitt förslag är att du ser över om du alls har råd att studera just nu. Har du det så kommer det att ge dig ett par år under vilka du kommer bort ifrån den "roll" som du har tröttnat så mycket på. Det kommer att ge dig distans och med en utbildning i ryggen har du större chanser att komma tillbaka och skräddarsy hur du vill arbeta. Troligen kommer den lust för folk som du kände när du började arbeta tillbaka, gör den det inte finns det ett stort behov av forskning och utveckling som gör att du kan använda dina färdigheter utan att du behöver utsätta dig för det trycket. Har du inga möjligheter att plugga så ta ett mellanjobb och försök dig på att skriva på fritiden. Det är svårt att försörja sig på att skriva men det går och även om du misslyckas med det ger skrivvanan i sig bättre möjligheter till andra jobb och karriärvägar som du också skulle passa för.
När det kommer till att vara "synsk" är det naturligtvis både bra och dåligt som följer med det. Med tanke på ditt horoskop skulle jag nog säga att du är mer åt att vara intuitivt uppmärksam än egentligen synsk, precis som du sade. Skillnaden är dock praktiskt sett inte så stor. Allt utveckla sina "förmågor" är ganska enkelt. I ditt fall är det bara att använda dem. Övning ger färdighet. Den enda faran är att gränsen mellan intuitiv insikt och fria fantasier är väldigt tunn. Ett knep är att när man får en insikt fråga sig om det intryck man just fått är rimligt. Och gärna testa om man har rätt. T ex om du får intrycket att någon just varit otrogen kan hans reaktioner på den enkla frågan "Och hur mår din fru nu för tiden?" avslöja trovärdigheten av din insikt. Med tiden blir man bättre och bättre och det blir en ganska naturlig del av tillvaron. När det kommer till att använda intuition och inte vetenskap är det en svår fråga men troligen inget problem. Tittar man till exempel på psykologer hittar man att personlighet och instinkt är minst lika viktigt som vetenskap. De flesta i yrket hävdar att så inte är fallet men den "vetenskap" som de grundar sig på gränsar ofta till ren mystik. Jungs arketyplära har starka likheter med tarotsymbolik, Elisabeth Kübler-Ross verk som nu ses som grundläggande läsning för många avfärdades från början som "ovetenskapliga" (och värre) av de andra psykologerna. Grunden för det yrket så som för många andra som har med människans inre att göra måste naturligtvis vara andras erfarenheter. Det är de som utgör "vetenskapen" snyggt omdöpt till metod och teori, men utan personlig intuition, utan engagemang och läggning blir det bara platt fall av alltihop. Våga dig på att ta din "synskhet" med dig in i den typen av arbeten och lägg den på en stadig grund av kunskap, så kommer du att göra väldigt många väldigt gott. Och det är ändå huvudsaken. Att du fick sluta abrupt på ditt jobb kom kanske olägligt men det ändrar inte på något. Du har livet framför dig och oändligt mycket roligt kvar att ta itu med.
Comments