• Hanna Tolander

Varför är min relation till mamma dålig?


Jag har en konstig relation till min mamma. Blir avundsjuk på alla som har en bra sådan. Av nån anledning så blir jag irriterad när vi träffas också. Jag mår ingen bra av det och skulle vilja ha en bättre och närmare kontakt. Varför känner jag såhär? Vad kan jag göra?

"Stjärna"


Svar: Att du blir irriterad när ni möts kan tyda på olika saker, men den troligaste är att du har ett behov som din mamma skulle behöva fylla men som hon inte fyller. Ett behov som åtminstone ditt undermedvetna tycker är hennes ansvar. En sak du kan göra är att prata med en terapeut - ett råd jag ger ofta, men det beror på att det väldigt ofta lönar sig - för att se om du kan få reda på exakt var skon skaver. För att kunna förbättra relationen måste du först analysera varför den inte fungerar och varför det stör dig så mycket.


När jag tittar på era horoskop så slås jag av en märklig sak. Du och din mamma har samma mönster i horoskopen men i helt olika tecken. Det betyder till exempel att din mamma har ett personligt sätt att uttrycka sig som de flesta upplever som angenämt och charmigt. Exakt samma egenhet har du, men du och hon har helt olika personlighet och alltså så har ni också helt olika - fast lika personliga - sätt att uttrycka er. Ni har exakt samma förmåga att roa andra - men din humor är vass och modern medan din mammas är lättsam.

Ni har också samma förhållningssätt till konflikter men helt olika sätt att tackla konflikter som ni är i. När det inte går att undvika ett bråk så skjuter ni undan era vardagspersonligheter och fokuserar helt på att lösa/vinna konflikten. Men metoderna kunde inte vara mer olika. Din mamma kör med ett tjurskalligt "jag gör som jag vill", vägrar resonera och går ofta och fattar beslut utan att ha blandat in andra. Hon siktar på praktiska lösningar i första hand. Hon är svår att påverka eller övertyga, och när hon väl är arg på allvar (händer sällan) så tar det lång tid innan ilskan har lagt sig. Du däremot är väldigt rakt på sak, konfronterar utan att tveka och är svidande uppriktig men också väldigt beredd att ändra åsikt om saker förändras, och för dig är en konflikt idealiskt en snabb explosion som man sedan drar ett streck över så fort problemet är löst. Med stor sannolikhet tycker ni lika illa om den andras sätt att hantera konflikter.


Det här fenomenet har jag faktiskt aldrig sett förr - två horoskop med samma interna dynamik men i så olika tecken att resultatet ändå blir två människor som inte alls känner igen sig i varandra. Det förvånar mig inte att det skapar ett slags avstånd och kanske också många missförstånd.


Den enda punkt ni på allvar möts på är Venus, som huvudsakligen står för kreativitet, omvårdnad och kärlek. Där är ni riktigt lika på så vis att ni har Venus i lufttecken båda två. Ni är bra på att skapa, har ett öga för skönhet, och är något bättre på teori än på praktik. Men sedan hanterar ni Venus på olika sätt. För dig är Venus en del av din utveckling och troligen också karriär. Hon spelar en mycket stor roll i ditt horoskop (något som din mamma antagligen försökt uppmuntra). I din mammas horoskop däremot spelar Venus knappt andrafiolen och din mamma har troligen inte haft tid eller lust att på allvar utveckla sina kreativa sidor.

Det finns en risk att hon inte direkt är fantastiskt bra på omvårdnad heller, vilket du däremot är - kanske är det också ett skäl till att du har en dålig relation till henne. Hon har troligen inte riktigt motsvarat dina mamma-.förväntningar.


Jag frågade tarotleken också och korten pekade på att det finns ett gemensamt trauma av något slag. Det kan vara en förlust eller en chockartad händelse, men det kan också vara något som pågick länge (som svår sjukdom till exempel, eller mobbing). Din mamma skyddade dig inte - jag vet inte om hon kunde, men du var ett barn och traumat förvärrades av att din mamma inte kunde, eller inte försökte, skydda dig från det. Nu många år senare har din mamma valt att helt lägga locket på, som om det här svåra aldrig hade hänt. Men du bär fortfarande det här sveket med dig och det förvärras av att hon "struntar" i det. Det hindrar gemensam bearbetning och dessutom gör hon troligen sitt bästa för att inte se att det här fortfarande påverkar dig (för om hon erkänner att det gör det så måste hon ta tag i sin egen upplevelse och det vill hon inte).

Det är omöjligt för mig att se om det var en katastrofal händelse eller om det egentligen var något ganska litet, och det är inte det viktigaste heller. Det som skapat problem är bristen på gemensam hantering.


Jag hoppas något av det här hjälper dig.

68 visningar

 Proudly created with Wix.com

  • Facebook Social Ikon