• Hanna Tolander

Vad händer med själen om man tar sitt liv?


Hej, jag undrar vad som händer med själen när någon väljer att avsluta sitt liv? Jag läste en gång i en bok att den hamnar i en slags väntsal där den får vänta tills ett nytt liv blir tillgängligt att "hoppa in i", den kommer inte vidare till "himmelriket". Om någon har levt ett liv med mycket smärta och mått väldigt dåligt och väljer att lämna jordelivet på eget bevåg, ser andevärlden det då och "förbarmar" sig så själen får "komma hem" eller återföds den direkt? Anledningen till mina funderingar är för att jag har/haft dessa tankar. Jag har provat läkemedel och samtalsterapi, men min situation i livet känns så tung och hopplös och varken mediciner eller prat kan förändra läget. Min situation är statisk och jag ser ingen annan utväg att få frid. Jag känner att jag inte orkar kämpa längre... Tack för svar.

"L"


Svar: Våra själar befinner sig på en lång resa. Exakt vad som är poängen med den, det kan jag inte svara på. Men jag vet så pass att det är meningen att vi ska hitta vårt sanna jag, finna frid och bli hela. Den processen pågår hela tiden, och döden avbryter den inte - den fortsätter, även på Andra sidan och vidare in i nästa liv eller nästa tillvaro. En tröst i detta är att ingen själslig plåga, hur svår den än är just nu, är permanent. Ingen själ är skapad för att må dåligt och vara olycklig. Men döden är inte lösningen.


Vad som händer efter döden varierar väldigt mycket från själ till själ. Men en sak som verkar stämma för de allra flesta är att det är svårare att gå vidare om man har mycket bagage med sig när man dör. Många (både från Andra sidan och sådana som har varit mycket nära att dö, men sedan återvänt till livet) har beskrivit hur oro plötsligt har lättat, bekymmer har hamnat i ett annat perspektiv, och så vidare. Men då pratar vi om vardagliga saker, inte om djup oro som når ända in i själen. Har man den typen av smärta med sig när man går över till Andra sidan så är det i allmänhet så - och jag är ledsen att behöva säga det här, för jag förstår att det inte är vad du vill höra - att smärtan följer med över. Den måste läka innan man kan gå vidare. Följderna kan variera. En del spökar, antagligen för att de har många ouppklarade saker kvar här på det jordiska planet. En del hamnar på ett slags skuggplan där de inte riktigt vet att de är döda eller var de är.


Jag har många gånger försökt hjälpa människor att komma i kontakt med anhöriga som inte längre är på det jordiska planet, och de som har dött en våldsam och oväntad död är svåra att nå, och de som har tagit till liv är ännu svårare. De är nästan aldrig öppna för en kontakt utan de är innestängda i sina skuldkänslor och sin sorg.


Att du går och tänker att döden skulle kunna innebära befrielse och frid är ändå inte bara negativt. Det betyder ju att du kan föreställa dig en tillvaro som inte är en plåga. Det du behöver hitta är vägen dit. Till att börja med, vad är det du hoppades att döden skulle ta bort, och finns det något annat sätt att få bort dessa saker? Det kan vara svårt om det till exempel handlar om att kroppen är trasig och inte kan läka, men det kan också finnas andra saker som faktiskt går att åtgärda. Det finns väldigt många sätt att "starta om" sitt liv på, men en del är så drastiska att människor aldrig kommer fram till dem. Jag hade en gång ett samtal med en man som var helt inställd på att ta sitt liv. Han beskrev utförligt hur han upplevde att han var en belastning för alla andra, han var så besviken på den han hade blivit och på livet över huvud taget. Men för honom var det stora problemet egentligen hur andra upplevde honom, att han hade förlorat deras förtroende. Jag frågade om det han ville ha (en befrielse från all den här skulden) egentligen inte gick lika lätt att lösa genom att han packade en väska, sa adjö och gav sig av. Och i hans fall var det så. Han kom också själv fram till att det var lite knasigt att tycka att det var rimligt att begå självmord, men det var däremot inte rimligt att bryta kontakten och resa iväg för "så gör man ju inte".

Nu vet ju inte jag exakt hur dina omständigheter ser ut och jag inbillar mig inte att du hux flux kan bli lycklig med hjälp av någon snabb och enkel lösning. Men jag vill att du tar med dig att ju fler saker du lyckas lösa (eller acceptera) i det här livet, desto trevligare resa får du när du så småningom lämnar det.


Du får väldigt gärna skriva till oss om du har fler frågor om det här, eller om något annat för den delen.

 Proudly created with Wix.com

  • Facebook Social Ikon