Stanna eller gå???

Hej! Jag och min sambo har varit tillsammans i 9 år. Tempot i början var väldigt snabbt. Vi träffades och plötsligt var det bara "vi", vi flyttade ihop fort, köpte sen lägenhet. Vi bråkar mycket, och har gått till parterapi, ibland blir det bättre i perioder, men så kommer bråken tillbaka. Känner mig ibland utmattad av relationen, och att jag inte orkar så mycket på grund av tjafs, sexlivet är heller inte toppen. Det vi har är en trygghet i varandra, liknande bakgrund, vi älskar varandras familjer och har ett stort gäng gemensamma vänner. För 3 år sen var jag säker på att jag ville göra slut. Jag gjorde en dum grej och var säker på att detta var slutet. Han förlät mig och insisterade på att vi skulle fortsätta. Jag förklarade att jag behövde öppen kommunikation, mer närhet/uppmärksamhet osv - men så har det inte blivit. Kort efter friade han. Vi planerar nu vårt bröllop. Jag vill gärna ha barn, men tvekar ibland om detta är rätt. Vill så gärna att det ska funka mellan oss - på något sätt är det ju "vi", men bråk, tjafs och dålig stämning drar energin ur mig. Jag längtar efter kärlek, omsorg/mer empati och att bara ha det fint utan att kämpa så mycket. Är rädd för att göra slut, att jag kommer ångra mig och stå där barnlös. Samtidigt undrar jag om jag bara borde ha släppt taget för 3 år sen. Ja blir inte yngre och känner tidspress med att hinna träffa någon ny om jag gör slut, hinna lära känna någon och kunna få barn. Stanna, satsa och kämpa, och satsa på att det blir oss med bröllop och barn? Eller gå vidare en gång för alla?

J

Ni behöver veta att det är rätt innan ni "bevisar" er kärlek med ett äktenskap

Svar: Jag har gjort ett parhoroskop för er som grund för svaret och sedan har jag kompletterar med korten lite.

Parhoroskopet är det som heter ”relationshoroskop” i vår butik och är en väldigt noggrann genomgång av ett förhållandet från hur man blir förälskad hela vägen till hur man är som föräldrar och det ger mig en bra bild av vilka ni är och vad som är era utmaningar.

Ni har ett väldigt speciellt förhållande där ni nästan är överens men när det blir dags för avgöranden och riktiga beslut visar sig att ni tolkad det den andra sagt olika och att ni båda egentligen vill annat, känner annat eller vill prioritera på andra sätt.

Du har både rätt och fel när du känner att detta kanske inte är rätt för dig. Å ena sidan ÄR han den som verkligen får dig att känna. Han kommer alltid komma tillbaka och när det är som svårast är han som närmast. Samtidigt blir det problematisk när ni är nära eftersom ni båda hamnar i cirklar där ni behöver bekräftelse och utveckling men inte har samma behov av att visa känslor och närhet. Ni är båda känslomänniskor men trots det har ni svårt att hitta sätt som ”träffar rätt” hos den andra.

Det märks också på hur du skriver om vad ni gör. Ju närmare ni kommer stora planer (äktenskap, barn mm) desto mer märks skillnaderna och ju starkare blir tvivlen samtidigt som behovet och viljan till närhet växer.

Dock ska sägas att det som knyter er samman mest ÄR att ni faktiskt har samma bild av framtiden. Det kanske inte låter så eftersom ni har svårt att beskriva samma framtid på ett sätt som den andra tar till sig men ni delar innerst inne samma dröm.

Så mitt råd blir detta: Du har rätt att beslutet hastar och vare sig du stannar eller går vidare behöver det beslutet tas snart.

Ska du stanna krävs att ni båda ärligt kan säga vad ni vill ha ut ur förhållandet på ett sådant sätt att den andre hör och förstår vad den ene menar. Ni måste hitta tryggheten i att den andra finns där på det sätt ni behöver.

För att detta ska funka och funka snabbt behöver ni hjälp. Bäst funkar det att ni träffar en familjeterapeut. Jag vet att ni gjort det men det ni behöver är inte hjälp at "fixa" problem det ni behöver hjälp med är att prata med och förstå varandra.

Det ni behöver är alltså egentligen inte terapi utan en tolk – någon som är van att få människor at formulera sina tankar och känslor på ett sätt som gör att de når fram som de är menade. Någon som kan hjälpa er få den där tryggheten i den andre som ni saknar.

Tre, fyra möten borde räcka för det finns bara behovet att förstå den andre som fattas. Det och tre hemligheter som ligger till grund för många av de saker som gör att ni inte är helt ärliga med varandra. Utan att ni tänker på det har ni var sin stor hemlighet och en som ni båda delar utan att veta att den andre har samma hemlighet.

Kan ni, vågar ni och vill ni ta den hjälpen innan ni gifter er kommer hemligheterna bli avgörande. Kan ni acceptera den andres kommer problemen bli en parentes i ert förhållande och då väntar äktenskap, barn och gemensamt liv. Kan ni inte göra det kommer ni kunna gå vidare med goda minnen av den andre och utan skuld eller dåliga känslor.

OM ni inte kan eller vill ta möjligheten till yttre hjälp behöver du gå vidare! Om ni inte tar i tu med det som skapar misstämningen kommer era problem växa tills de blir allt som ni delar och inga åtaganden, löften eller ceremonier kommer kunna ändra det. Det finns andra möjligheter för dig och trots att ”det börjar bli bråttom” har du faktiskt tid nog att hitta någon och skapa ett nytt liv.

Det är inte bekymret, bekymret är att du måste acceptera att det är antingen eller. Det du förlorar om du går vidare utan att se dig om eller försöka fixa förhållandet är tryggheten i att verkligen veta att du gjort rätt.

SÅ i slutänden – det som är bäst för dig och för er båda, det som är ärligast och faktiskt enklast är att gemensamt prata med någon så att ni kan gå till botten med det som inte fungerar. Gör ni det väntar ett lyckligt liv för er båda. Vare sig det blir er båda tillsammans eller er båda på var sin väg.