Fråga Tor och Hanna: Hej! Jag har under en längre tid känt mig väldigt vilse. Jag lever i en samborelation med en fantastisk man på alla sätt och vis. Jag tycker dock att något, som jag inte kan sätta fingret på saknas mellan oss och mina känslor har svalnat till vänskapskänslor sedan ett år tillbaka. Och jag får panik av tanken på att en dag gifta mig med honom. Vilket gör mig frustrerad då jag borde känna mer. Men när tanken att lämna honom kommer är det de praktiska delarna som egentligen känns riktigt tufft. Min fråga är väl om jag kan hitta tillbaka och gör ett stort misstag om jag lämnar honom?
Vilse
Svar: Det som ser ut att fungerar väldigt bra mellan er är just livsbygget.
Ett fint hem, bra jobb, tryggt liv, ordnad ekonomi. När det kommer till de bitarna ser ni på livet och varandra på samma sätt.
Ni har och kommer fortsätta ha stort förtroende för varandras förmåga att hitta just rätt semester, just rätt bostad just rätt skola för barnen och så vidare.
Men
När det kommer till allt det som du oroar dig för så finns det skäl till den oron för när det kommer till resten är det inte lika självklart. Ytligt menar ni samma sak när ni pratar känslor och delar intima stunder med varandra men under ytan finns ett avstånd som lämnar dig, precis som du säger, sval.
Det beror dock verkligen inte på att hans känslor för dig har svalnat, tvärt om, han har en enorm passion för dig men också ett sätt som gör att han är nöjd med att uttrycka den i vardagen, i de små ögonblicken som inte tänder dig eller ens får dig att känna med hjärtat.
Detta är ett problem nu och om ni inte löser det så kommer det växa till ett oöverkomligt hinder inom mycket kort för varje gång du känner tvivlen utan att de översköljs av kärlek och säkerhet direkt efter så blir de lite djupare och lite starkare.
Det finns en väg tillbaka och den går genom att ni pratar med varandra. Att din sambo förstår hur viktigt det är för dig att uttrycka känslor och framför allt att han gör det. Att du faktiskt behöver se, höra och känna vad han känner, inte bara ta det för givet.
Detta kommer vara rätt svårt för honom att begripa så mitt förslag är att ni tar hjälp med det. Inte i första hand för din skull. Du har inga problem med att säga vad du känner eller visa det utan för hans skull. En parterapeut kommer göra underverk om hen kan få er att tala samma språk för det är inte känslorna som saknas, det är vardagen som lägger ett tungt täcke över dem och om ni inte hittar dem ganska snart så kommer de att slockna.
Om det inte fungerar, om ni inte kan hitta passionen igen så kommer det att ta slut och det viktigaste att veta då är att allt det där praktiska som känns som de stora problemen är luft. De kommer läsa sig mycket snabbare än du tro – det är hjärtat som kommer behöva tid.
Comments