Jag har skrivit tidigare men har ej fått svar. Känner att det är dags att omformulera min förfrågan. Skrev till er för något år sedan i samband med Aftonbladet. Då skrev ni att min nuvarande kärlek är rätt men att kärleken kan bli för stark. Min förre make var jag tillsammans med i många år och jag har ett antal barn. Min fästman går bra med mina barn men just nu så håller dom på att spåra ur, det är bara massa strul när jag jobbar kvällar. Frågorna är: Min fästman säger att vi ska gifta oss. När? Ibland är han så svävande men han är säker på att vi är rätt (jag med). När tänker han flytta in?? Jag har sagt upp bostadsbidraget. Och det börjar bli knapert, ska jag ansöka igen? Han har levt som ungkarl i hela sitt liv och blev sviken av sin första kärlek. Han har slutat att vara simulant, men nu ibland börjar han visa tendenser igen. Och är jag på väg att bli alkoholist? Eller tar jag mig i kragen och skärper till mig, snälla svara.
"Stjärnan"
Svar: Man skall undvika att ställa ultimatum i kärlek, men kanske vore det ändå bra om du stod på dig i just det här fallet och ni satte datum för både inflyttning och bröllop. Att han är vag, säger saker men inte får dem gjorda är inte bra för någon av er. Ert förhållande tar skada om han får för vana att "falla undan" för dig muntligen men inte praktiskt, det gör det oerhört svårt att få kommunikationen att fungera på sikt. Så skaffa en gemensam almanacka och håll det som står i den. Gör också tydligt för honom att det faktiskt är obekvämt för dig att ha sagt upp bostadsbidraget och trist att det varit i onödan så här långt, om du inte gjort det redan.
Dina alkoholproblem skall du inte försöka tackla själv. Att "ta sig i kragen" är inte alltid så lätt. Tänk igenom vart du helst vänder dig (sjukvården, kyrkan, någon stödgrupp) och gör sedan det, ju förr desto bättre. Egentligen är det ju inget märkvärdigt att man tar hjälp av andra, det borde vi människor i allmänhet göra betydligt oftare.
Mina tarotkort säger att du mår dåligt, mycket sämre än du erkänner. Det trängda läget rent praktiskt med för mycket att göra och sliten ekonomi tär på dig. Det är faktiskt på tiden att du slipper ta allt ansvar hela tiden. Jag tror inte din fästman riktigt förstår hur du mår, för jag kan inte se i korten att han med flit skulle tillfoga dig lidande. Att "tala ut" är nog inte mycket idé just nu tyvärr, men försök hitta gemensamma praktiska lösningar. Klarar man ut vardagsproblemen går det lättare att tag i de större bekymren. Du skulle också behöva ett annat jobb egentligen eller åtminstone ett bättre utlopp för din kreativitet. Om du ser dig omkring kan det dyka upp nya, bättre möjligheter, kanske ett nytt arbete som är både kreativt och praktiskt.
Comments