top of page

Skuldkänslor kan ha djupa rötter


TACK för svar på min förra fråga, hjälpte mej angående min arbetskamrat, men lämnade mej fundersam på mitt komplex och min skuld- finns det nåt mer att gå på i det fallet? Har återupptagit kontakten med en vän som bröt med mej för snart ett år sen, hur ser vår relation ut?

"Mvh M"


Svar: Låt mig börja med din återfunna vän - den frågan illustreras av korten som du ser på bilden. Du (damen i översta raden) är hoppfull men du har en gnagande misstanke i bakhuvudet. Du vill tro att relationen ska växa sig stark och leda till bra saker men du är innerst inne osäker. Men det ser bra ut - nya kunskaper, ny visdom, vägval som du inte hade gjort utan den här vännen. Det enda (lilla) orosmolnet är korten runt din vän (nedersta raden), som beskriver någon som är mycket upptagen av starka känslor för en annan person, som inte är du. Det ser som sagt bra ut men det finns en liten risk att din vän inte vill investera så mycket tid och möda i er relation. Det kan också finnas andra känslor som vänner väljer att inte visa för dig. Men jag tror att det här kan sluta med en hållbar vänskap ändå med tanke på att alla korten mellan er, mittenraden, är positiva kort.


Mina tarotkort säger att den här skulden du bär på är en som du antingen inte minns alls, eller har förträngt så pass att du minns det hela som en bagatell. Det handlar om en stor förlust som du gjorde som barn. Barn har ett annat perspektiv på världen så det behöver inte vara ett stort svek eller ett dödsfall, utan det kan vara ett förlorat husdjur, en vän som flyttade, en pålitlig vuxen som plötsligt bara försvann ur bilden. När det hände trodde du att det var ditt fel. Tarotkorten pekar på att du kanske hade varit ledsen eller orolig för något, och trodde att förlusten berodde på det.

Att du bär med dig de här skuldkänslorna gör att du söker dig till ramar och trygghet, regler, bestämda människor, rutiner. Det finns en underton av att gardera så att du inte ska kunna orsaka nya förluster. Men att omge dig med regler och ramar ger dig ingen lättnad utan hindrar dig bara från att vara dig själv (det beror på att du allra innerst inne vet att det inte var du som orsakade den där första förlusten), och så fort du har insett detta så bryter du upp. Detta upprepas gång på gång. Du söker trygghet, trivs inte med den trygghet du hittar, bryter upp från den men söker sedan samma sorts trygghet igen. Den här cirkeln bryter du lättast om du kan hitta det första traumat och ta tag i det. Du kanske har en anhörig som kan hjälpa dig att hitta rätt samband, går inte det så skulle jag rekommendera en kurator eller terapeut.



22 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Comments


bottom of page