• Tor Tolander

Skräcken väntar i ett ensligt hus

Drömmar har alltid fascinerat mig, jag har gamla drömmar som finns kvar i mitt sinne som jag tänker på från och till. För många faktiskt jättemånga år sedan drömde jag återkommande riktiga skräckdrömmar som jag alltid funderat över, i olika situationer drömde om avlägsna rum, i mitt innersta där skräcken härbärgerade, det är svårt att förklara men i många drömmar kom jag till ett ensligt hus eller vandrade upp för trappor i mystiska hus och i dess mest avlägsna skrymslet fanns den rena skräcken, jag kan fortfarande känna känslan av ren ondska, mkt obehagligt...


Det ensliga huset är en förvånansvärt vanlig drömbild

Svar: Just det temat som du beskriver att man kommer till ett ensligt hus, som ofta har väldigt konstiga proportioner; till exempel att trapporna är oväntat långa och blir smalare eller bredare ju högre man kommer eller att det finns flera trappor där varje trappa ”bara” går åt ett håll (dvs att man bara kan gå uppför en trappa och bara nerför en annan), är faktiskt mycket vanligare än man tror.

Ännu vanligare är att man drömmer den typen av drömmar några år efter man gått igenom en större förändring (att man flyttat hemifrån, att man fått sitt första jobb, att man fått sitt första barn eller liknande).

Det finns en del olika tolkningar men alla kretsar runt samma tema – det egna undermedvetna och de egna inneboende farhågorna man satte sig över (eller helt enkelt inte insåg att man kände) när man ”tog steget” och förändrade sitt liv.


Hus, särskilt bostäder, representerar den egna personen och att det är ett ensligt och ofta ”övergivet” hus betyder att det är en bild av det förflutna (på samma sätt som ett hus som håller på att byggas ofta representerar ens framtid och ens farhågor och förhoppningar inför den).

Alltså handlar drömmen om att gå tillbaka i minnet och känslorna till något man inte konfronterade eller förstod när det hände.


Att man går upp för trapporna handlar nästan alltid att man inte konfronterar sitt undermedvetna (de allra flesta har sitt undermedvetna i ”källaren” men det finns undantag – mitt eget undermedvetna till exempel bor av någon anledning i ett garage eller skafferi på bottenvåningen) utan att man går för att möta sina känslor som av någon anledning nästan alltid finns på vinden.

I alla beslut man fattar gör ens hjärna en riskbedömning. Ofta är man medveten om den, som när man står i ett hopptorn och ska kasta sig ner i en bassäng 5 meter längre ner – den anspänning – eller rädsla - man känner då är helt enkelt effekten av den riskbedömningen. Antingen sätter man sig över rädslan (man gör en medveten bedömning att man klarar av hoppet) eller så gör man det inte (det är helt enkelt inte värt risken). Under alla omständigheter har man räknat in risken och fattat ett beslut där det väger in.


Den här typen av drömmar som du har handlar om de gånger man inte var medveten om att man gjorde en riskbedömning:

Man var för kär i den där personen, för stolt, för jobbet man just fick, för överväldigad av att få reda på att man skulle bli förälder eller vad som helst som fick en att helt enkelt inte ens höra den där lilla röste i bakhuvudet som viskade ”ja-men….”


Det betyder dock inte att vårt undermedvetna inte gör sitt jobb för riskbedömningen görs och när vi inte ens adresserar den utan bara ”kör på” så lagras den lilla, lilla oron i vår ”känslovind” och där ligger den och växer tills vi tar itu med den.

Så det som händer när man drömmer den här typen av drömmar är att man går tillbaka och möter de där farhågorna man en gång hade men inte ens var medveten om när det hände.

Och det mest spännande är att det ofta är glömda farhågor för sånt som faktiskt gick ganska bra som växer till sig – och det är också därför de kommer tillbaka flera gånger innan de ”klingar av” – just därför att det gick så bra att det inte finns något att möta upp skräcken med.

Om man inte tänkte sig för och gick ut i gatan och blev påkörd av en cyklist finns det ett trauma – något att koppla skräcken till. Man kan möta drömmen med ett ”det kommer jag aldrig att göra om” och det brukar tillfredsställa det undermedvetna. Ett ”bra då vet jag att du kommer vara mer försiktig” erkännande.

Men hur förklarar man att det undermedvetna hade fel?

Hur får man det undermedvetna att gå med på att beslutet att hoppa av skolan och följa med Eric på en tågluff till Mongoliet när man var 17 inte var riskabelt eftersom man nu 15 år senare är gift med sagde Eric, har 3 barn och ett fantastiskt liv?

Svaret är det gör man inte så det undermedvetna skriker ut sin rädsla och sin ”gör inte om det utan att tänka dig för” varning om och om igen tills den är övertygad om att ens medvetna jag är tillräckligt skrämd för att minnas att tänka efter nästa gång.

Så det var teorin – nu till tolkningen av din dröm:


Några år innan du drömde de drömmarna fattade du ett beslut av lust och kanske nödvändighet som kändes självklart när du fattade det.

Det fanns risker med valet som du helt enkelt inte ens brydde dig om att tänka på för du var fångad av det spännande, underbara och naivt glädjefyllda i ögonblicket.

Men det fanns risker.

Sedan när det inte längre var farligt – när det lugnat ner sig och ditt beslut landat i det liv du då levde han känslorna av eftertanke och riskbedömning ikapp dig och gav dig mardrömmar.

De mardrömmarna har som syfte att påminna dig om att saker kan gå dåligt och att du nästa gång du känner dig bekymmerslös inför ett större beslut ska tänka efter.


- Avslutningsvis och en viktig sak i sammanhanget –

Det undermedvetna har fel!!!!

Att bekymmersfritt låta sig svepas med emellanåt är en bra och stor sak! Visst kan det gå illa ibland och visst kommer man få sig en och annan törn. MEN alla människor som levt någorlunda länge har erfarenheter och kunskaper som vida överstiger rädslan som rådgivare. Vi vet helt enkelt för det mesta vad som är riktigt korkade beslut och undviker dem utan att behöva rädslan för det okända eller misslyckandet som påminnelse.

Så fortsätt våga fatta passionsbeslut av och till – går det dåligt så får man hantera effekterna men när det (oftast) går bra är belöningen så mycket större än kostnaden av några nätter med ens undermedvetnas skräckprojektioner av ”vad som kunde gått fel”.

36 visningar0 kommentarer

 Proudly created with Wix.com

  • Facebook Social Ikon