top of page

Separationsångest.

Skribentens bild: Tor Tor

För några månader sedan skickade jag in en fråga om mig och min långvariga sambo som jag har två gemensamma barn som är runt 5-7 år med, om att vi funderade på att separera. Svaret då var att det tar tid och vi skulle komma fram till vad vi egentligen vill under separationen. Jag tror vi båda är i läget att vi båda inser att det är ”över” efter dessa två decennier och vi kollar på lösningar för boendet och pratar om en sista sommar som familj med barnen. Med nytt jobb 10 mil bort, varannan-vecka planer och andra saker som ändras under detta året så känner jag mig rätt stressad över allt. Hur ser ni, du, korten eller vad som helst på min framtid? Vad har jag att vänta?

J



Svar: Vi kan börja med att se till det praktiska: Under alla andra år och situationer skulle det kommande året varit riktigt bra för dig och faktiskt är att det kommer många ljusglimtar. Jobbmässigt är bytet bra för dig och det ger energi och en ny lust till arbetet som du inte känt på länge. Det är också en strålande höst att byta vanor och framför allt komma i bättre form. Ett bra tips är att börja träna mer regelbundet och gärna ta upp nån lagsport för att hitta nya vänner och få en ny livsriktning. All tränings- och hälsosatsning under hösten och vintern ger strålande resultat och öppnar dessutom för att få nya vänner vilket i sin tur föder kontakter med nya kärlekschanser (även om du inte riktigt är där ännu).

Familjebiten är jobbigare – inte minst om ni flyttar så långt isär att barnen inte kan gå i samma skola. Det är den största begränsningen vad gäller boende men det är lösbart.

Ni kommer fortsätta kunna prata med varandra om praktiska saker och det gör att ni kommer kunna lösa många av de saker som skulle blivit problematiskt annars. En viktig sak att komma ihåg – hon vill inte ”komma åt” dig när ni tänker olika utan har bara genuint en annan uppfattning om vad som är bäst precis på samma sätt som du inte vill ”komma åt” henne. Det blir lätt så att frustrationer gör att man drar personliga slutsatser när man inte länge ”måste” samsas och låter man den vanföreställningen bli verklighet kommer ni båda få ägna massor av tid åt att bekämpa varandra helt i onödan. Misstro är något man bygger upp på samma sätt som förtroende bara mycket fortare. Dras inte in i det utan se på varandra som att ni är två människor som tillsammans ska fixa gemensamma problem på bästa sätt. Så länge ni kan prata med varandra så länge kommer den stress och den oro di upplever inte växa.

Om det är möjligt vore det idealt om ni kunde sätta av nån timme i veckan då ni skypar och pratar ihop er om barn och livet. Avsett en tid (40 minuter, 45 eller en timme) och HA LINJEN ÖPPEN hela den tiden vare sig ni har något att prata om eller inte. Det kanske låter onödigt men ni har under nästan tjugo år byggt upp en förståelse för varandra som det kommer ta tid att ersätta och att bara prata m vardagen, problem, filmer man sett eller vad som helst håller liv i förståelsen och gör er båda till bättre föräldrar eftersom det gör att ni kan förutsäga vad den andre behöver för föräldraskap av den ene och gör det också lättare att texta eller slå en signal om något händer som den andre behöver veta.

Vad gäller era liv utanför ert gemensamma ansvar är jag inte alls orolig eller ens intresserad – den biten är full av chanser och roliga utmaningar för er båda (särskilt dig) så fixar ni bara föräldraskapet tillsammans kan du slappna av, resten ordnar sig bättre och lättare än du tror och fruktar.

34 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Comments


 Proudly created with Wix.com

  • Facebook Social Ikon
bottom of page