• Tor

Kollegans vibbar är svåra att hantera

Fråga Tor och Hanna: Hej, har en kollega som jag uppfattar som attraherad av mig. Stämmer det? Jag är för övrigt kär och nöjd med min partner. Men har börjat få svårt att hantera min kollegas vibbar.

Cece

Att avvisa någon man behöver ha en relation till är komplicerat

Svar Attraherad och intresserad. Personen kommer fortsätta på den inslagna vägen till dess att hans intresse besvaras eller avfärdas. Detta gäller oavsett om hen är i en annan relation eller inte och alldeles särskilt om personen börjar prata om sin partner eller en ny förälskelse.

Om du väljer att konfrontera personen kommer denne att neka och det kommer bli pinsamt och jobbigt men det kommer inte få personen att sluta skicka vibbar.

Vill du ha slut på det är läge att använda lite psykoloCHI (tänk på det som att kombinera vardagsmagi med psykologi).

Det snabbaste är att reflektera intresset, alltså när hen gör något som skickar vibbar, skicka samma vibbar själv till personen bredvid henom (om det sker i sammanhang där det finns fler personer).

Alltså om hen säger något roligt och menat, så skicka bara vidare det direkt.

Exempel: Ni står och pratar vid ett skrivbord och hen frågar dig om du har några planer för helgen på ett menande sätt är svaret kanske följt av ett ”har DU några spännande planer för helgen i samma tonfall till en annan kollega som också står där eller bara råkar gå förbi.

Du svarar inte på frågan utan skickar den vidare och skapar här en medvetandeloop som är en mycket stark undermedveten signal på flera plan:

1 Du visar genom upprepningen exakt hur flirtig eller menande kommentaren var (både för dig själv och henom – ofta är det svårt att få en klar bild av hur mycket varje kommentar i sig är flirtig eller menad men mer om det lite längre ner.

2 Du jämställer hens intresse för dig med ditt intresse för andra – undermedvetet kommer hen tolka det som att han alltså personligen inte betyder mer eller mindre för dig än vem som helst (särskilt efter att du har reflekterat hens repliker till lite olika människor eftersom det starkt visar att ditt intresse och gensvar vid varje framstöt är större för varenda rando som råkar gå förbi än för hen.

3 Det är ett sätt att snabbt tillintetgöra intresset utan att förstöra relationen eftersom hen gjort sitt bästa för att bygga upp ”flirten” under fasaden av kollegialitet. Ja det skapar en besvikelse men hen har redan intalat sig själv att det är en OK nivå och varje gång du reflekterar den vidare kommer det skära lite i kollegans ego vilket skapar ett motstånd till att fortsätta beteendet (eftersom om hen låter bli kommer relationen mellan er ligga kvar på den positiva yrkesrelation ni har medan varje försök att ändra den leder till att ditt intresse (synbarligen) omedelbart går till någon annan).

Den andra sidan av saken är ju gränsdragningen mellan vad som är artigt, vänligt, personligt eller flirtigt. Alla har lite olika gränser och de varierar dessutom med dagsform och situation.

Genom att i tanken säga det som personen just sa till dig på samma sätt till någon annan får du en jättetydlig bild av om du egentligen tycker att det är på en OK nivå. Skulle du säga det på det sättet till en annan person? Hur skulle DU mena orden om du sa dem på det sättet som de just sades till dig?

Gör du så får du en tydlig känsla om hur du upplever varje samtal och varje replik och kan i och med det skapa en tydlig bild av exakt vad hen är ute efter och då får du också lättare att ställa dig till vad du egentligen tycker. Det blir ditt val – inte hens.

För problemet med den här typen av vibbar är att de oftare än det borde leder till relationer man faktiskt inte vill ha eller som är bra för en eftersom det är ett jätteeffektivt sätt att ”hjälpa” vårt sinne skapa känslor vi inte har. Det funkar ungefär såhär:

Därför kan det vara svårt att avgöra om det som sägs vid varje enskilt tillfälle ”går över gränsen” och det gör att gränserna med tiden flyttas allt längre fram.

Man vill inte säga att man upplevde något som flirtigt eftersom OM man hade fel blir det pinsamt och det kan skada den vänskap och den yrkesrelation man faktiskt uppskattar. Så man besvarar ett leende med ett leende och en menad replik med något som ligger i samma riktning.

Problemet är att man i och med det i sitt undermedvetna registrerat det som just sades som en OK nivå i framtiden också, särskilt efter att det hänt en tre, fyra gånger.

Det gör att man omedvetet flyttar baslinjen för vad som är ”er” nivå lite, lite för varje gång tills man nått en punkt där man medvetet fattar att nivån man är på är unik för just den personen.

Och nu händer något ”kul” i hjärnan – man ställs inför att antingen konfrontera situationen (eftersom den definitivt är på en nivå där det ”betyder” något) eller anpassa sig till den.

Anpassningen går till såhär: Då man oftast vill undvika konflikter och dessutom inte fattar hur man hamnade här testar ens undermedvetna en teori: ”Du kanske har känslor för den här personen eftersom du uppför dig som om du har det”. Nu ställs du inför ett val som för många, många, många är alldeles för lätt att göra i stunden skapa en scen och en situation som kommer bli jobbig och dessutom definitivt är oöverskådlig ELLER ”erkänna” för sig själv att man nog faktiskt är förälskad.

Och här kan jag inte vara tydlig nog – de allra flesta är skapade så att våra undermedvetna hellre väljer det enkla och ”säkra” framför det okända 9 gånger av 10 och om den DIREKTA kostnaden inte är superhög (typ att du vet att du blir påkommen och kommer förlora din partner, ditt trygga liv och kanske ditt jobb med mer än 80% sannolikhet) så är det helt enkelt lättare (och betydligt roligare) att vara ”kär” – det behöver ju inte få några konsekvenser och dessutom är det undermedvetna en skittaskig rådgivare även här då det kommer pumpa in minnen av hur spännande, givande och härligt det var att göra alla de där ”nyförälskelsegrejerna” med din partner i början. Kanske så mycket att det skulle vara värt det igen.

Men sanningen är det att känslorna i dessa fall är manipulerade av den egna artigheten, oviljan att starta konflikter och den sura smaken i munnen det ger av att erkänna att man själv låtit flirteten gå aaaaaalldeles för långt och det gör att den här typen av förhållanden mycket, mycket ofta blir korta, visserligen het och lämnar efter sig dåliga känslor, förstörda relationer och en arbetsplats i oordning.

Det betyder inte att alla relationer som börjar på arbetsplatser är dåliga, jobbet är ett ypperligt tillfälle att träffa intressanta människor på MEN när det går till så här som ovan där en person driver en linje med ett tydligt mål över tid handlar det mycket sällan om ömsesidighet utan mer om ren förförelse.

Vad du väljer att göra är helt upp till dig men mitt tips är – testa reflektion som ovan – det kommer åtminstone ge dig en inblick i vad hen vill ha och vad du innerst inne tycker om det.

 Proudly created with Wix.com

  • Facebook Social Ikon