Fråga Tor och Hanna: Snälla, jag måste få klarhet, annars får jag svårt att leva vidare, hjälp mig snälla ni! För tre år sedan mötte jag mitt livs stora kärlek! Jag blev våldsamt förälskad och hon också. Tyvärr gjorde jag en dumhet och var otrogen mot henne efter ca ett år, jag upprepade ett mönster från tiden då jag levde i förhållanden utan kärlek. Efter ett år sa hon att hon vill lämna mig, ta en paus, få distans och känna efter. Det som hände gnager ännu i henne och jag har nu flyttat ifrån henne, men jobbar kvar i samma stad. Nu har jag kommit till insikt om saker som är viktiga i livet. Jag älskar henne över allt annat och vill bygga mitt liv tillsammans med henne, bilda familj och få ett underbart liv ihop. Men frågan är om jag får chansen? Det betyder uppoffringar men jag är beredd på det. Jag har insett att jag har haft och fortfarande har dålig självkänsla, inte trott att jag var värd att älska men nu träffar jag en psykoterapeut och har även fått hjälp med professionell personlig utveckling. Men jag inte vet hur hon ser på detta och vilka möjligheter som finns för oss? Vi kom varandra väldigt nära under de sista tre veckorna tillsammans efter att vi bestämt att flytta isär. Vi kommunicerade på ett sätt som jag tyckte stärkte våra band. Hon säger att hon har känslor för mig och tycker om mig väldigt mycket men vet inte hur det blir. Vi har beslutat oss för att skriva brev till varandra och har så gjort under en dryg månad innan vi eventuellt ses eller ringer. Det här sliter hårt på mig och jag mår mycket dåligt. Jag behöver få veta om jag väntar förgäves och om jag kan göra något för att vinna hennes förtroende tillbaka? Eller är det så illa att kärlekens låga har slocknat? Hur mår hon och vad försiggår i hennes själ och hjärta/hjärna? Om det skulle visa sig att korten berättar att oddsen för vår kärlek är obefintliga så är det lika bra för mig att få veta det så snabbt som möjligt. Så att jag kan fortsätta sorgearbetet i stället för att hoppas, hoppas och hoppas... Jag var en idiot som uppträdde som en omogen skolpojke i stället för att ge henne all min kärlek och trygghet. Jag ångrar det nu. Herregud, för första gången i mitt liv blev jag så förälskad som man bara kan bli, och så slarvar jag bort det, för att jag inte kunde ge kärlek, jag visste inte hur man gjorde. Snälla, hjälp mig med någon form av besked. Jag är ogift och utan barn och snart 40 år gammal. Det verkar som om livet rinner iväg utan att jag tar vara på det... "Lennart"
Svar: Det är inte en lätt situation du befinner dig i och jag kan förstå att ni efter allt som hänt har svårt att nå varandra. Problemet är dock inte känslorna. Du - och verkar det även hon - undrar om era känslor är starka nog. Det är de ju bevisligen så problemet ligger inte där utan i att ni båda ser det som om känslorna ska lösa alla praktiska problem. Förtroendekrisen har ju ingenting med känslor att göra utan beror på att du rent praktiskt inte höll dig i skinnet. Samma sak gäller för att bo ihop. Hon har inte samma idéer som du om det och nu finns det ett ord att sätta på all oro - pålitlighet - det gör att ni har väldigt dåliga odds som det ser ut just nu. Den grund ni byggt upp kommer aldrig att bli hel igen så ni kan inte bygga vidare på den utan om ni vill ha någonting tillsammans måste ni börja om från början igen. Släpp det faktum att ni nästan lyckades skapa ett liv ihop och se på er relation som om den vore helt ny. Säg att du visste det du vet om henne idag och hon vet det hon vet men att ni sågs för första gången. I det ljuset är det svårt att se hur en ny relation skulle kunna födas. Hon vet att du gör som du vill när hon inte är med och du vet hur länge och hur mycket hon kommer att älta och kräva bekräftelse innan hon förlåter. Den smärtan det gett dig kan du ju inte bara strunta i, lika lite som hon kan strunta i det du gjort. Det enda sättet att rädda er relation är att släppa den. Leta efter en annan relation för du har visat att du menar allvar. Om du går vidare och hon låter dig bara så där så skulle det inte fungerat ändå utan ändå slutat såhär - bara ännu ett par år senare. Du ska gå vidare - det är dags för henne att visa vad hon vill. Min tro är dock att hon tyvärr låter dig gå.
Comments