• Tor Tolander

Kan jag bli mer än det jag föddes till?

Hej. Jag vill först tacka för en väldigt fin sida, en stor eloge för ert stora engagemang..

Jag har några funderingar och frågor som det hade varit skönt att få lite vägledning i.

Har haft en extremt omtumlande uppväxt, med alldeles för många uppbrott, då jag i princip flyttat vart tredje år. Dessutom har min mamma som jag bott med råkat ut för en mängd svåra händelser vilket givetvis haft en enorm påverkan på även mig. Misshandel, fattigdom och familjetragedier av olika slag.


Att flytta är ett stort steg men också nästa steg mot det goda liv du har framför dig

För några år sedan tog min äldsta syster livet av sig, och sen den dagen har min mamma druckit och sjunkit lägre och lägre. Jag anser att vår relation är och alltid har varit så mycket mer än bara mor - och - dotter, vi har väldigt starka band, vilket man nog kan se på våra horoskop också. Men nu när hon dricker så orkar jag inte riktigt längre med att överhuvudtaget ha någon relation till henne. Det gör för ont. Är det rätt av mig att komma bort från henne, och försöka att inte vara så emotionellt bunden av henne, bara klippa alla banden totalt? Kommer hon att ta sig samman någon gång ? Dessutom är min bror totalt beroende av henne, han har inte lyft ett finger på 5-6 år utan lever bara på henne. Han missbrukar droger. Själv flyttade jag hemifrån redan innan jag fyllt sjutton, väljer att jobba hellre än att leva på bidrag. Jag känner mig verkligen missanpassad i min familj och mår dåligt över det. Kommer jag att lyckas i livet trots min bakgrund?


Det andra är att jag just nu, ganska länge faktiskt, hållit på att avsluta mitt förhållande till min pojkvän. Jag tycker om honom väldigt mycket, som en vän, men han verkar fortfarande tycka jag typ är hans själsfrände. Är det så att han bara inbillar sig saker? Kommer vi att kunna fortsätta att vara vänner?

Det känns som att jag borde vara ensam i flera år så att jag slipper känna mig bunden till någon, dessutom involverar jag mig bara med sådana killar som i slutändan bara kväver mig. Det känns som att jag dras till osjälvständiga vrak som inte kan ta hand om sig själva, vilket verkligen stör mig. Vad gör jag för fel? Vem kommer jag att träffa som är rätt för mig? Hittills har de flesta varit födda i oxens tecken, vilket jag insett inte passar mig, men sen sitter jag där igen med en possessiv, trög oxe som vägrar släppa taget.


Det känns som att jag är så himla kluven i så mycket. Jag är en så himla glad och positiv människa på de flesta planen, men jag har det jättesvårt att släppa folk nära. Eller rättare sagt så blir jag alltid hämmad och ointresserad av folk jag inte känner. Jag blir blyg och det tar verkligen tid för mig att skapa vänskaps relationer till folk, arbetskamrater, chefer mm. Ibland undrar jag om det är fel på min talförmåga ...

Jag känner mig alltid så annorlunda, eller som att jag inte har något gemensamt med de flesta, antingen är dom ur-trista, eller patetiska knarkare/kriminella/alkisar, och sådana människor orkar jag verkligen inte med. Vad ska jag göra? Hur ska jag träffa folk som jag trivs med, folk med ambitioner och typ livslust.. Hela min uppväxt har jag dragits till destruktiva människor, kanske för de som jag kommer från trassliga hem. Men jag har verkligen inget gemensamt med sådana människor. Jag vill ta mig någonvart. Samtidigt känns det svårt med folk från perfekta "Svensson-hem", som att många är så trångsynta och oförstående.


En sista fråga. Jag ska nu till hösten äntligen flytta till en större stad tillsammans med en kompis, tills jag hittar en egen lägenhet. Vi bor i olika städer nu men vi ses regelbundet. Med åren har våran vänskap blivit riktigt stark och vi trivs verkligen med varann. Hon är den enda människan för tillfället som det känns genuint bra med. Det är som att hon inspirerar mig och leder mig mot mina ambitioner. Trots att vi är himla olika. Det enda jag är lite rädd för är det att vår relation kanske skulle påfrestas av att vi bor ihop?

"Velig"


Svar: Tack för berömmet. Vår tanke med sidan är att det ska finnas ett ställe där alla bemöts med den respekt de förtjänar, oavsett bakgrund, livsmål eller frågeställningar som de står inför i livet. Vi vill ta fasta på det faktum att en tonårsförälskelse är lika viktig för tonåringen som en förlust av en livskamrat är för den som just förlorat sin vän. Därför är också spännvidden väldigt stor på svaren på sidan. Och att hitta engagemanget är lätt för hur skulle vi inte kunna känna det när du och alla andra som skriver till oss ger oss så mycket förtroende och medkänsla tillbaka?

Det här kommer att bli väldigt rakt och brutalt ärligt men jag tror att du kan ta det för en sak jag märker att du är reda på ditt brev är att du är väldigt stark och verkligen aktivt väljer att gå din egen väg även när det är riktigt motigt.

Du kommer aldrig att kunna bryta banden till din mor och jag tror inte att du ens borde försöka för inte bara har ni, precis som du säger, mer emellan er än "bara" en mor-dotter relation. Ni har också en historia bakom er som ger er mycket starkare band än de allra flesta har. Tyvärr är dessa väldigt komplicerade.

En del är väldigt positiva medan andra är sådana där hon har svikit, kanske oförlåtligt, men som också ökar behovet av att förstå, eller "nå igenom" till henne. Däremot ska du INTE låta de band som finns emellan er hindra dig från att hitta det du vill ha ut av ditt liv. Flytta, hitta ett eget liv, bygg upp något själv. Att du lämnar din uppväxt bakom dig för en stund innebär inte att du flyr ifrån den utan att du skaffar dig nya verktyg att hantera livet med. Om du bara kapar banden bakåt (vilket du kan) så kommer du visserligen att få det lättare under de kommande åren men när den dagen kommer då hon dör, eller något annat hemskt händer, eller kanske rent av att hon drar sig upp och söker upp dig för att lappa ihop det ni en gång hade - den dagen kommer du inte ha något försvar när alla känslor hinner ifatt dig. För det är så att visst kan vi "klippa banden" men de går inte av, vi bara låser in dem i våra själars innersta skrymslen och sedan hoppas vi att de stannar där. Du kommer att känna oro, du kommer att sakna den mamma du borde haft - och delvis hade - men att skära banden ger dig inte en blank duk att fylla med nya saker, bara en garderob full med lik.

Gå vidare med ditt liv och låt ditt förflutna bli din styrka, inte dina bojor. För som du skriver själv, och som jag ser i ditt horoskop, så är du både fördomsfri och framåt. Dina erfarenheter gör att du visserligen dömer människor hårt och snabbt, men du ser dem för det de är. Du går inte genom livet med skygglappar och det gör att du kan hitta många guldkorn som andra missar, både när det kommer till relationer och till jobb och karriärmöjligheter. Vi vet ju båda att det egentligen inte finns några "perfekta" Svenssonmänniskor, alla har skavanker men där dina är sådana att du inte ens kan låtsas vara "normal" är deras sådana att de gör sitt bästa att passa in i mallen. Det är rädslan för vad som finns inne i dem själva som gör att de, ofta helt omedvetet, väljer att inte tänka utan bara låta trångsyntheten och minsta motståndets väg regera deras liv. Har du tålamod kan du hitta andra sidor även hos den mest inskränkte men jag ser inte att det är värt mödan för din skull.

Du kommer att må bra av att byta miljö för du behöver en nystart på alla plan just nu. Vad gäller dina ex så hamnar du med Oxar delvis för att du söker män som är lika din bror - inte som han är utan som den förebild och storebror han borde vara. Tyvärr så har du helt rätt - du passar inte med den typen och när du funnit den trygghet och det stöd du borde funnit hos din bror (vi pratar alltså känslomässigt här och ingenting konstigt) så finns det ingenting av det du vill ha hos en partner att hitta. Dock gör den där tryggheten att det är svårt att lämna dem eftersom varje sådant uppbrott påminner dig om det stöd du aldrig fann hos din bror när du fick ta ansvar han egentligen borde ha axlat.

Det du behöver i en partner hittar du istället i Lejonet, Vattumannen och Stenbocken. Troligen arbetar hen med människor i ett andligt eller omvårdande fält.

När det kommer till din vän har du mera tur, ni har verkligen många beröringspunkter och en gemensam flytt kommer att bli både rolig och viktig för er båda. Ni kommer dock att tära på varandra och det kommer att bli mer än en oväntad och mycket djup konflikt (i efterhand kommer du att ångra dig mer än en gång och undra vad exakt det var som fick dig att flippa). Men även om det går så långt att ni flyttar ifrån varandra som ovänner så kommer er vänskap på sikt att både bestå och mogna. Ni har det där särskilda mellan er som gör att ni alltid kan finna stöd hos varandra även om det krisar ibland på vägen. Så våga ta steget, de tårar som du kommer att spilla på vägen är bara en bråkdel av de skratt ni kommer att dela - och som ni skulle missa om ni inte flyttar ihop.

När det kommer till ambition, människor och relationer så behöver du mycket riktigt en ny umgängeskrets (som du märker så har du så bra koll på vad du behöver att jag bara kan bekräfta att du redan tänkt rätt i de allra flesta fall).

Nu är det så att i de kretsar som du hittar de äkta, ambitiösa människor som du söker också finner de självupptagna, poserande, ihåliga arslena. Så mitt råd är att när du väl flyttar pröva nya intressen. Du har fallenhet för politik, drama och journalistik. Inte så att jag säger att du ska hitta ditt jobb eller din karriär i de fälten men där hittar du människor med äkta engagemang, människor som kan förstå och dela dina värderingar och dina känslor.

Du står inför att börja ditt liv och det kommer att gå bra för dig för en sak som du har är vilja, talang och envishet. Ingenting är egentligen för svårt för dig så vill du studera till något - gör det. Låt inte andras omdömen lägga hinder i vägen, var sig det kommer i formen av oförstående miner eller otillräckliga betyg. Där du står nu börjar alla vägar. Vad du än väljer väljer du rätt och visst skulle jag kunna ge dig råd om vilken väg som skulle vara lättast men efter att ha tittat på ditt horoskop så ser jag att det du behöver mest inte är rådgivning om var du ska gå. Du behöver modet att göra det du redan vet är rätt och ett lycka till på vägen.

Lycka till med flytten, du reser inte ifrån något dåligt - du reser till något eget.

 Proudly created with Wix.com

  • Facebook Social Ikon