Jag har blivit hopplöst kär i en bekant.
Han är några år yngre än mig och har inga barn. Jag har två barn och skilde mig för något år sedan. Han vet inte att jag är kär i honom men jag tror att han känner det på sig. Dock har vi haft sex flera gånger på bådas initiativ. Nu har han backat utan att tala om varför. Han undviker att träffa mig men kan skicka sms/prata i telefon med mig.
Han brukar alltid säga, hade du inte haft barn så hade du varit min. Det gör såklart ont när han säger så och jag förstår att han vill bilda familj med någon som inte har barn.
Vi är otroligt attraherade av varandra och kan inte motstå varandra när vi ses. Jag tänker på honom hela tiden och önska så att han var min och bara min. Jag vet inte om han träffar andra. Ska jag ge honom tid och vänta eller är det bättre att bara klippa bandet med honom helt och försöka glömma honom och allt vi delat?
”Olyckligt kär”
Svar: Du behöver inte glömma honom men du behöver skaka om honom. Du har helt rätt i att han vet vad du känner och det skrämmer honom.
Nu kommer väldigt mycket handla om honom ett tag då insikter i hans tankar kommer göra det lättare för dig att antingen fånga honom eller gå vidare.
För han behöver dig mer än du behöver honom – det är bara det att han inte inser det ännu och det kan vara så att det helt enkelt är för mycket arbete för dig för att han ska vara värd din tid, kärlek och ansträngning.
Egentligen inte för att han är rädd för kärleken utan att han är rädd för förändringen och ansvaret ett förhållande skulle föra med sig.
Frågorna är ganska många från hans sida och svaren är färre och de han kan tänka ut i sitt huvud kostar alla en hel del när det kommer till hur han behöver lägga upp och lägga om sitt liv.
Det han säger om att ha barn betyder något annat än du tror. Det handlar inte om att han nödvändigtvis vill bilda familj med någon som inte har barn utan mer om att barnen för med sig ett ansvar och en livsförändring han, återigen, inte riktigt kan greppa vad den innebär.
Det är lätt att på sätt och vis ”fastna” i ett ”tonåringsliv” när man hunnit bli över 30 utan att ha bildat familj. Man blir bekväm och förändringsovillig och, ur ett perspektiv ”feg” eftersom det blir mer och mer som måste ändras och med åren blir man mindre och mindre benägen att göra det.
Samtidigt växer känslan av ensamhet och framförallt rädslan att man kommer sluta sitt liv utan de band till andra, helst en familj, nästa alla människor behöver för att må bra.
Det kommer en punkt i hans liv, ganska snart, då det som varit enkelt och roligt börjar kännas tomt och poänglöst och att han träffar dig och faktiskt brinner för dig nästan lika mycket som du brinner för honom gör att den dagen kommer komma fortare än den gjort annars.
Och det för oss till dig och hur din kärleksframtid ser ut.
Det finns en möjlig framtid för er och du är redan redo. Faktiskt är du nästan för redo eftersom du i dina tankar lägger till honom i ditt liv utan att du riktigt ställt de krav på honom som ert liv tillsammans behöver ställa.
För steget att älska varandra och vara ihop till att älska varandra och vara ett par kräver ju att ni båda är villiga att släppa in den andra i er vardag och inte bara låta utan också kräva att den andre tar utrymme och uppgifter.
Att vara två ska göra att vardagen blir minst en tredjedel lättare för båda och blir den inte det är det en av er som inte tillför sin del till förhållandet.
Och ska ni få det goda livet som korten säger att ni kan få krävs det att han vågar växa med uppgiften och erkänna sin kärlek till dig och att du ställer krav på ditt hjärta som det kanske inte vill ställa upp på just nu.
Det betyder:
Ska er kärlek kunna växa och bli det du hoppas på måste nästa steg vara hans.
Det innebär att du måste våga säga till honom exakt vad du känner och att det innebär att du inte längre kan släppa in honom i ditt hjärta eller ha sex med honom ”på kul”. Eftersom det faktiskt sårar dig varje gång ni skiljs åt. Att det dessutom på grund av dina känslor någonstans gör ont i dig till och med när det är som hetast eftersom du innerst inne vet att det inte är ”på riktigt”.
Så var ärlig och tydlig och säg nej till att ha sex eller ens ses annat än som de vänner och bekanta ni är. Prata, smsa, träffas men gå hem var för sig.
Det gör att han måste väga vad han känner (och han är mer kär i dig än du tror – det är kärlekens pris som skapar ett avstånd mellan er, inte bristen på känslor)
Gör du det kommer han tvingas verkligen sätta ett pris på sin kärlek och när han vågar komma till dig (för det kommer han att göra) så kommer han veta att han måste våga satsa för att kunna få dig.
Att du är tydlig mot honom gör också att du kan vara tydlig mot dig själv. Att säga nej och ställa krav kommer att kännas hemskt först och det kan bli många stunder av tårar men det kommer ge ditt hjärta tid att hitta balansen mellan din kärlek till honom och din kärlek till dig själv, ditt liv och dina barn.
Du förtjänar att han tar sina känslor för dig (för de har han) på samma allvar som du tar dina känslor för honom.
Det kommer ta 1 till 4 månader till han kommer till dig och det finns en risk att det första mötet inte går så bra.
Om det då känns som om du behöver mer hjälp – hör av dig igen för vägen till det liv du vill ha med honom ligger öppen – men den är långt ifrån rak.
Comments