• Tor

Hur ska jag göra med min särbo?

FRÅGA TOR OCH HANNA

Hej! Jag har ställt frågor till er förut och alltid imponerats så över era kloka och träffsäkra svar.Ni är underbara!

Nu till den aktuella frågan: jag har kämpat med ett förhållande i flera år. I början var det förstås alldeles fantastiskt men nu är det tungt. Min särbo är bipolär men är för rädd för hur mediciner ska påverka honom.

Just nu är han inne i ett depressivt skov och isolerar sig helt. Och den rådande situationen med Coronaviruset gör det hela värre. Jag har försökt få honom att ta emot hjälp men han vill bara bli lämnad ifred. Jag känner att jag inte orkar längre eftersom jag mer känner mig som en vårdare än en partner. Samtidigt känns det inte bra att bryta med honom när han mår dåligt. Har ni några kloka tankar och vad säger korten och andra sidan? jag blir glad och tacksam för all input!

"Rufi"


Ansvaret för hans hälsa är hans eget och inte ditt kors att bära

Svar: Tack för de fina orden – det värmer att kunna hjälpa till och vi göra alltid vårt bästa, även när vårt bästa ibland betyder att det vi måste säga är smärtsamt eller jobbigt.

.

Din situation är oerhört jobbig och när den man älskar dessutom sitter fast i en spiral som gör att den hjälp som finns upplevs som ett hot och inte en väg ut blir det ännu värre.

Den smärtsamma sanningen är denna: OM det som hindrar dig från att gå huvudsakligen och i första hand är att han sitter fast i ett skov och att det känns överdjävligt att överge någon som är på botten så måste du gå!

Därför att det kommer aldrig komma en ”bra dag” att gå ifrån honom på.

För den dag han är uppe och stark och du väljer att prata med honom, eller ens bara öppnar ämnet är han antingen på en sån plats att han inte kan lyssna utan är vildsint upptagen med att göra, driva, utveckla (troligen en av de sidor hos honom som du beundrar) och därför inte kommer kunna ta in vad du säger. Eller så hör han dig och i det läget kommer han omedelbart kastas in i en depression av ”att du inte vill ha honom” och då – enligt ovanstående resonemang – är det verkligen inte läge att lämna honom.

Sanningen är den att han säger att han inte behöver medicin för att han redan har en medicin han tycker är bättre – han har dig!

Du finns där och validerar honom när han är uppe.

Du finns där och jordar honom när han flyger iväg för högt.

Du finns där och städar efter honom när han kraschar.

Och du finns där och hindrar honom att sugas ner i avgrunden när han är på botten.

Från där han står behöver han inga mediciner DÄRFÖR att du finns där.

Och det gör sorgligt nog att inte bara får du leva med att vara en del av hans berg och dalbana, du är också skälet till att han kan fortsätta leva i sin berg och dalbana eftersom du befriar honom från gisslet att behöva ta sina mediciner och känna att den där udden som gör tillvaron speciell försvinner. Att det sedan sker på bekostnad av ditt välmående, din oro, din ekonomi och din framtid är något han, i bästa fall, inte tänker på.

Det kommer ner till följande:

Så länge du alltid finns där när han faller kommer han fortsätta falla.

Så länge du väntar på ”rätt tillfälle” kommer det tillfället alltid ligga bortom nästa krön.

SÅ länge du är hans medicin kommer han inte ta någon annan för du har betydligt färre biverkningar (för honom) än medicinen.

Det här kommer låta superhårt men det enda sättet du kan få honom att börja må bättre är att vänja av honom från den medicin han är på (du) och det säkraste sättet – för honom – att göra det på är att få honom under vård.

Och det är här det blir riktigt jobbigt för både du och jag vet hur skör han är just nu och vilka risker det för med sig att bara ”dumpa” honom på vården i vanliga fall och det är definitivt inte enklare eller bättre som det är nu.

Det kommer ner till skälen att du är ihop med honom fortfarande och om det ”bara” eller ens mestadels handlar om att det är svårt att överge honom när han är på botten finns det egentligen bara ett svar.

Om du kommer fram till det kan du välja att göra ditt bästa för att vården ska fånga honom eller konstatera att du får stå ut nu och göra det i juli eller ännu hellre i augusti når vården är lite mindre överansträngd. MEN ingen kan kräva det av dig och OM du har gjort som man ska och kanske lite till – säga till vården hur läget är och ringt och orosanmält till psyk samt säga till din särbo att han MÅSTE söka hjälp – så ligger inget ansvar för det som händer sedan på dig och ingen skugga kommer falla på dig vare sig här eller i världarna bortom denna.

26 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla