Det sägs att jag är väldigt medial. Åtminstone så vet jag att de flesta som gått över dras till mig, även om jag väljer att varken se eller prata med dom. Men jag har förlorat en väldigt nära relativt nyss, och jag hittar honom inte.. Och jag behöver verkligen få höra hans ord, jag behöver få ett avslut. Jag har försökt, och försökt och försökt. Jag vet inte om det beror på att jag själv tvivlar på min egna förmåga. Förmodligen. Kan ni få tag i honom? Snälla snälla. Jag är så otroligt trasig just nu.
Josefin
Svar: Det här är det stora problemet med gåvor som din. Man kan lära sig kontrollera dem, man kan välja att bejaka dem eller inte, man kan hjälpa genom att använda dem eller låta bli – för ibland är helandet att låta människor få tid i sin egen sorg innan de konfronteras med de som gått vidare. Men när man själv står i centrum för behoven så blir det oerhört svårt att ta kontakt eller ens veta vad man ska eller borde göra.
I ditt fall är det två saker som gör det extra svårt.
Det ena är att han som gått vidare fortfarande är i dimman – själva övergången tar sin tid och om själen inte själv väljer att stanna och avsluta (eller kan välja att stanna och avsluta) så kan det ta lite tid innan de kommer ut på andra sidan och blir kontaktbara. (Men detta vet du).
Det andra är att du i dina försök bygger upp din egen förtvivlan och sorg och för varje gång du misslyckas också din rädsla för att något är fel och dina tvivel på det du kan.
Allt detta tillsammans gör att du ”ropar” högre och högre i dina försök att nå honom och det skapar i sig själv ekon och ”brus”.
Problemet är att i ljudet av din egen smärta drunknar den viskning som är hans röst.
Din vilja att höra och hitta gör att han helt enkelt inte når dig tillbaka.
Till detta får du komma ihåg att hans resa nu tar en ny väg och att hans själ inte bara är hans egen. Det finns mycket som händer och det som saknas i dimman är en känsla av tid. Saker händer i den ordning de uppenbarar sig för någon och då tiden inte räknas kan en tanke, en ”uppgift” ta längre tid än hans själ tror.
Tänk på hur du brukar få kontakt – Att du visserligen kan kontakta dem men att det oftare är så att de kommer till dig, att de är i närheten av den de vill kontakta och att du är deras vägvisare, att det inte är så att du styr dem och kallar på dem.
Se detta på samma sätt – din sorg och saknad är hans vägvisare men det är hans själ som ska hitta till dig. En fyr i mörkret kan leda vägen men den kan inte ta sig till båten på havet – det är båren som måste göra resan.
Så vänd på ditt sökande.
Sörj honom för det han betydde för dig, minns honom och vad han betydde och betyder för dig. Han kommer hitta dig om du bara låter honom. Det kan ta lite tid men han hittar dig om du bara låter honom komma till dig.
Det kan faktiskt till och med vara så att det är obra om du sträcker dig efter honom för mycket. Du har redan sätt att nå in i ”dimman” och ger du dig in för långt och får kontakt kan du antingen förlora dig själv eller dra med dig något som inte bör komma in i den levande världen.
Så börjar du höra viskningar som KAN vara han – jaga dem inte – han hittar dig och ger du dig in för långt är det lätt att låta den egna sorgen leda en vilse och luras till att hitta något som bara låssas vara den du söker för sina egna syften.
Ni kommer få kontakt, han kommer komma till dig, ge dig själv tid och utrymme att minnas, sörja och värka igenom detta. Det ljuset, din kärlek till honom, kommer räcka för att han ska hitta dig.
Mina varmaste tankar och böner är med dig.