hej på er. Jag undrar om ni kan ge mig några råd. Jag har mått dåligt ett tag, och försökt bli bra på olika sätt. Nu har jag skaffat en liten vovve, som jag tror kan hjälpa mig också. Har jag gjort rätt? hur kommer det gå för oss, kommer jag kunna fostra honom till en lycklig, lydig vän? Har ni några råd på något speciellt jag bör träna honom på och liknande? Undrar också över yrkesval och kärleken. Angående yrke så vet jag på ett ungefär vad jag passar för, men inom vilket område? Skall jag satsa på att läsa psykologi, eller skall jag gå en annan väg? vad tror ni passar mig? Slutligen kärleken. Jag har inte kunnat gå in i förhållanden och "tillåtit" mig älska och älskas- vet ej riktigt varför. Kanske på grund av den dåliga självkänslan. Hur skall jag bygga upp den? Har försökt få hjälp på alla möjliga vis, men det här ständiga självhatet och rädsla för att leva förföljer mig. Vad skall jag göra, jag gör vad som helst för att bli lycklig och harmonisk. hur ser det ut i framtiden? Kram från mig, och tack för er vilja att hjälpa oss alla!
"Matte"
Svar: Det är ett nöje och ett privilegium att använda mina gåvor för att hjälpa andra och det känns underbart att vara uppskattad, tack! Låt oss börja med hunden. En hund är både det lättaste och det svåraste av husdjur. Hundar letar nämligen alltid efter sin naturliga plats i sin "flock". Det gör att hundar väldigt ofta speglar sina ägare. Är du nervöst lagd får du en nervös hund, är du rädd och tenderar att visa det med att bli aggressiv (mest män gör så) får du en skrajsen och våldsam hund. Det gör det svårt för dig att få en lycklig och lydig hund om du inte känner dig lycklig och tillfreds med dig själv. Det bästa sättet är att se på hunden som om den vore du när du var tre-fyra år gammal. Vad hade gjort dig starkare då? Vad hade gjort dig gladare? Kan du ge det till din hund så kommer både du och hunden må bättre. En av de saker som hunden behöver - och du behövde - är tid. Inte "kvalitetstid" utan riktig tid. Att du hinner ta dig några timmar med din hund varje dag i åtta till tio år. Du behöver inte göra så mycket alla gånger. Att bara sitta och se på TV tillsammans med hunden ger en samhörighetskänsla som kommer att uppskattas av er båda. Sedan krävs naturligtvis motion och träning också men det bör du hellre prata med en brukshunsklubb eller kennelklubben om, de är experter och kan hjälpa dig. Du vet ju ganska väl vad du vill göra och söker, som du säger, bara rätt arena. Du skulle bli en mycket bra psykolog men jag tvivlar på att du skulle trivas med det själv på sikt. För att verkligen vara en bra terapeut och verkligen kunna hjälpa människor som psykolog måste du ta ut ett avstånd till de människor du arbetar med. För att deras behov ska kunna tillfredsställas så måste dina underordnas, de får aldrig bli en del av dina klienters liv. Det gör att du trots att du kommer att hjälpa andra jättemycket så blir du lämnad väldigt ensam. Vill du istället ha ett arbete där du på samma sätt kan hjälpa men också vara delaktig så finns det bättre jobb. Som advokat hamnar du i ett läge mot klienterna som du skulle trivas mycket bättre med. Som sjukgymnast kan du omedelbart se resultat av ditt arbete, det gäller också läkare inom medicin och alla fysioterapeutiska inriktningar. Lärare är nog inte riktigt dit du vill men som kursledare i vilket yrke du än väljer kommer du att bli mycket uppskattad. Kärleken är ett annat kapitel och den kommer att komma till dig. Du ska dock inte jaga den, bara acceptera den då du möter den. Du kommer att växa mycket som människa de kommande åren och då kommer mycket av det som är svårt med kärleken för dig att växa bort av sig själv. Du kommer att hitta en partner så njut av att vara nära andra och så kommer du se när och hur det utvecklas till en relation.