Hej Jag har skrivit tidigare om en man, lite yngre än mig, som jag träffar då och då och fått svar från er. Positiva svar om att det finns hopp om en relation med honom. Men... När vi träffas verkar han väldigt intresserad, men sen kan det gå långa tider när han inte hör av sig. Jag vet varken in eller ut längre. Ska jag bara glömma bort honom, eller jag ska hoppas på att det löser sig med tiden? Jag vet att det händer saker i hans liv just nu som gör att jag inte är prio ett för honom. Sjukdomar, jobb och lite andra problem inom familjen. Jag blir ledsen när han inte hör av sig och får då så klart tankar om att han absolut inte vill träffa mig. Att han bara ville ha kul ett par gånger, men tröttnade sedan på mig. Samtidigt vet jag innerst inne att han inte är en sådan person. Han verkar ärlig och jag har svårt att tro att han medvetet nonchalerar mig ibland. Vissa dagar tänker jag att jag bryter helt nu. Bättre att bli ledsen en gång, även om det kommer att ta sin tid att komma över honom. Andra dagar vill jag vänta och se. Kanske blir det något bra i slutänden. Han är på något sätt min själsfrände och jag har inte känt så här för någon på många, många år. Jag är helt vilse just nu.
Marie
Svar: Korten säger samma sak – det finns goda möjligheter men det kräver mod och rak kommunikation. Det finns ingen rätt tid att säga hur du känner för oavsett hur han tar det när du säger det så kommer vetskapen om dig och tankarna på er att växa.
Gör ingen jättegrej av det utan lägg över bollen till honom och när han tar initiativet – ställ krav. Inte stora krav men krav att det ni påbörjar ska ha en fortsättning och en framtid.
Det här är inte en relation som är skriven i stjärnorna utan en som ni behöver bygga med kärlek, tid och gemensamma mål.
Det betyder att det är en relation som är möjlig, trolig men inte säker – den blir av om saker går rätt men den blir helt säkert inte av utan att du gör en insats för den.
Lycka till
Comments