Mitt namn är Lisa och mina frågor till er är väl kanske inte de mest originella, men jag måste bara få fråga dem ändå. När jag var endast 14-15 år träffade jag en kille som det helt strulade ihop sig med. Jag visste att han tyckte om mig och jag tyckte detsamma om honom även om jag inte vågade satsa på det. Jag visste till slut vad mitt hjärta ville och sade det till honom, att jag ville vara med honom, hans svar på det blev att han ändrat sig. Att hans känslor blåst över. Detta gjorde så ont och jag tror att det har satt sina spår i mig. Jag har sedan dess träffat killar men endast på fester och det har inte lett till variga förhållanden. Visst har jag träffat killar som jag gått ut med, men så fort någonting allvarligt är i görningen så får jag panik och gör slut på allting i ett nafs. Min fråga till er är varför jag känner den sortens panik som jag känner i mina påbörjade relationer? Jag har ett antal gånger träffat på den här killen som jag pratade om tidigare och varje gång känner jag en "spänning" mellan oss. Att vi vill ha varandra och att jag "vill ha honom". Det har varit otroligt svårt, speciellt nu på senaste tiden att finna mig i att inte ha någon pojkvän, kanske p.g.a. att jag haft så många chanser. Min andra fråga är: Varför jag känner att jag inte finner den som "passar mig"?
Många gånger har det känts som om jag bara inte kan bli "kär" Är det så?
Och min fjärde: När kommer jag få min nästa varande relation? Ser ni hur eller var? Om det kommer kännas rätt eller om det kommer bli svårigheter? Jag tackar på förhand och hoppas ni kan svara på mina frågor, det skulle betyda massor för mig. "Lisa"
Svar: Visst har din första upplevelse med killen du skriver om satt sina spår men det är inte det som styr vad som händer nu. Hans känslor tog inte slut men troligen upplevde han att du var väldigt glidande och svår att få grepp om. Han blev osäker och när du sedan sa att du hade bestämt dig vågade han inte tro det. Han såg sig själv våga satsa på dig och sedan bli väldigt sårad när du återigen "övergav" honom. Istället valde han, kanske inte ens medvetet, att såra dig. Det gör att det finns en spänning emellan er. Ni såg båda fram emot att ha en viktig upplevelse med varandra och sedan blev det inte så. Det betyder inte att det nödvändigtvis är en bra idé för er att ge er varandra hän. Ni har båda växt och blivit andra människor så om det blir ni så se till att det sker av skäl som du kan acceptera idag, inte för att återskapa något som fanns då.
När det kommer till att hitta någon som passar så är det ett knepigt kapitel. För de flesta runt dig är det viktigare att ha någon alls än att ha den "rätta" det gör att de bortser ifrån alla sidor hos den andra som de inte gillar. Du fungerar inte så. Du vill att den som vinner ditt hjärta ska förtjäna det fullt ut. Det gör att du troligen kommer att ha färre riktigt förhållanden än de flesta men de du har kommer att vara längre och djupare. Du kommer att hitta flera som "passar dig" men vägen dit är inte att sälja ut den du är eller det du tror på. Där kommer också kärleken in. Visst kan du bli kär. Du kommer att bli kär men varför skulle du bli det i någon som du innerst inne vet inte kommer att fungera som din pojkvän? Kärleken kommer att slå dig som en blixt flera gånger men då krävs det att den du blir kär i är värd det.
När det kommer till ditt nästa förhållande så kommer det att komma ganska snart och det kommer att bli väldigt fysiskt och fritt från baktankar. Det är en person som har en plan för framtiden och du är en del av den. Exakt vad du menar med svårigheter vet jag inte men det blir inte bara en dans på rosor. Visserligen kommer det inte att gå någon nöd på dig i förhållandet men du vill mer med ditt liv. Korten tvivlar på att det är ett förhållande som kommer att vara för evigt.
Comments