• Tor

Det känns nattsvart

Jag skriver till er därför att jag inte längre orkar med mig själv och den situation jag lever i just nu. Jag mår fruktansvärt dåligt. Jag gråter minst en gång om dagen, orkar inte ta mig upp ur sängen, darrar i kroppen, har svårt för att sova och äta och bryr mig inte längre om något. Jag vet att det är höst nu och att det kan vara en depression, men jag tror att mycket av hur jag mår påverkas av mitt arbete. Varför är jag så fruktansvärt beroende av hur mitt arbete är? Jag vet att jag gör ett bra jobb och är duktig men ändå är jag rädd och kan inte känna mig betydelsefull och duktig. Mest är jag rädd för att detta tillstånd jag befinner mig i ska vara bestående. Kommer jag någonsin att få tillbaka några livskänslor, gnistor som gör att jag orkar ta mig igenom livet? Det är inte så här jag ville att mitt liv skulle se ut men varför är alltid gräset grönare på andra sidan? Vart jag än ser, så ser jag bara kompisar och vänner med barn eller hus eller bra arbeten som dom trivs med. Allt det jag inte har men alltid önskat mig. Idag har jag ett arbete som jag inte vill arbeta med, men som jag måste ha för att försörja mig. Jag är rädd för att jag kommer att sitta fast i den här "arbetsskiten" i flera år, utan att hitta ett bättre jobb. Jag vet inte ens om jag klarar några månader till... För idag finns det inga jobb för mig, jag hittar inga. Jag skrev till er i vintras, när jag var arbetslös, om bl a detta och fick till svars att ta ett tillfälligt jobb, vilket jag gjorde, men när kommer ett bättre jobb att dyka upp? Har jag missat tillfällena eller finns dom här utan att jag ser dom? Var ska jag leta för att få ett bättre liv? När jag skrev till er i vintras fick jag också detta till svars: > Det finns också en stor oro hos dig för att du inte skall klara av eller orka med ditt arbete. Att arbeta i sig har en extrem tyngd för dig och mängden ansvar du får ta på jobbet blir lätt måttstocken för din självkänsla. Den här oron kan gå så långt att det blir svårt för dig att våga ta risken att faktiskt satsa på jobbet. Det kan yttra sig i en oro för det rent fysiska, för ohälsa helt enkel

Är det detta som nu har hänt mig och som gör att jag mår så dåligt? Min högsta önskan är att få slippa må så här, få känna att livet leker, skaffa barn och hus, men kommer jag någonsin att få uppleva det? Om jag kommer att fortsätta att må så här, vågar jag inte det. Jag vet inte om jag orkar må så här för jag ser ingen framtid för mig. Allt är bara skit och jag lever mitt i det! När kommer mitt liv att bli som jag vill ha det? Jag är bara 26 år och jag vill inte att livet ska vara slut redan nu... Det är ju nu saker och ting händer, men för mig står allt bara still.

Tack för all hjälp! Ni är värda er vikt i guld!!

"Nina"


Det är väldigt svårt att ta sig ut ur en depression på+ egen hand men lyckligtvis finns det hjälp att få.

Svar: Vi tar det igen men med andra ord: Det här är ett temporärt jobb och det viktiga är att du ser det mer som ett paraply än ett livsval. Du har det här jobbet som ett skydd mot arbetslöshet och som motor för att få rutiner i din tillvaro: Det är inte din livsuppgift och det är inte basen för ditt egenvärde. Visst kan det vara tufft att få andra jobb, men du kommer att lyckas, det kan ta sin tid men du kommer inte att göra det här särskilt länge. Det du måste göra är att komma ihåg att du faktiskt överlevde utan något jobb alls och att om det allra värsta inträffar och du får sparken så kommer du inte att svälta ihjäl då heller. Skillnaden är att du materiellt har det bättre nu så tills dess att du hittat, och börjat på, det jobb som du verkligen brinner för så behöver du inte känna några krav på dig. Du vet att du är bra så oroa dig inte över vad andra tycker och tänker utan gör det du ska och måste för det duger mer än väl och andra ser dina insatser.

Symptomen du beskriver i ditt brev tyder på att du lider av en depression (en utmattningsdepression faktiskt) mer än något annat och problemet då är att allt du ser och hör förvrängs till något ondare, mörkare och sämre, som om du såg världen genom en ondskefull skrattspegel. Det är väldigt svårt att ta sig ur en depression på egen hand och det finns hjälp att få. Gå till din hälsocentral och beskriv hur du mår för en läkare där. Det du behöver är en kurator - ett bollplank som kan hjälpa dig att räta ut skrattspegeln och få dig att se världen i de proportioner som den verkligen har. Du förtjänar inte att må så här och du kommer att få hjälp men det första steget är att ta ett steg bort från jobbet och inse att det bara är ett jobb och inte ditt liv, ditt värde eller din framtid.

56 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla