Vi träffades första gången för 10 år sedan, var tillsammans med vissa komplikationer då. Under ett par år så hade vi ingen kontakt alls, detta berodde på mig, det var mitt val. För 3 år sen träffades vi igen, och det var som om tiden stått still känslomässigt för min del i alla fall. Men han hade någon annan då också.
Vi fick kontakt igen förra året, träffades i somras och återigen så känner jag dessa starka känslor för honom, men beroende på att han sa att inte visste vad han ville med sitt liv, han bröt upp från en relation i våras, det enda han visste var att han inte vill förlora mig. Vi, jag bröt ännu en gång, för jag vill ha 100% eller inget alls. Nå, vi sågs igen förra veckan, spenderade 5 dagar tillsammans, firade nyår med mina vänner, där jag inte betedde mig särskilt snällt mot honom, och är inte stolt över det. Det känns så "normalt" när vi är tillsammans; att sova och vakna tillsammans, tycker han.
Han säger ena sekunden att han älskar mig, frågar om vi ska gifta oss, för att i nästa vilja vara min vän, och inget mer. Detta ledde till att jag återigen (för sista gången?) bad honom att lämna mig ifred. Jag älskar honom och det gör ont att få höra att han inte känner på samma sätt. Skulle inte klara av att se honom kär i någon annan. Kan inte låta bli att undra ändå varför han håller på som han gör, ena sekunden är jag kvinnan i hans liv, för att i nästa vara hans bästa vän. Som jag känner det när vi träffas, de känslorna jag har är att jag är hemma, där jag ska vara, äntligen hittat hem.
Vad ska jag göra? Jag vet att han kommer höra av sig igen, vet att jag inte borde träffa honom igen, men vet inte om jag kan stå emot...... Jag vet att han är rädd för de känslor som han upplever med mig, men jag orkar snart inte längre, är det dags att släppa honom? Kan ni se om det finns någon framtid för oss tillsammans, kommer vi någonsin att leva tillsammans? Kommer jag någonsin att få barn?
"Jungfrun-81"
Svar: Nivån på relationen passar honom och det finns ingenting annat än mer ansvar som väntar honom om det blir ni. Ska det någonsin bli mer mellan er så måste han förstå att du är förlorad för alltid om han inte bestämmer sig. Du ska kräva allt eller inget av honom och du ska göra det på en gång. Varje gång du säger det men låter det gå längre försvagar du möjligheterna att det någonsin blir mer.
Låt honom ta alla steg innan du tror på honom igen. Troligen blir han då snabbt ihop med någon annan och då VET du att han aldrig skulle gått att lita på. Dock finns chansen att han ser det som är så tydligt för dig och även i djupet av hans hjärta; att ni verkligen skulle kunna vara menade för varandra. Vågar han ta steget är det verkligen värt det men, som sagt, så fegar han ut och då kan du gå vidare - han blir aldrig större än han visar sig vara när du tvingar honom att välja.
Vad gäller barn är dina chanser inte över men det börjar bli väldigt bråttom. Antigen skaffar du ett barn själv inom tre år eller så skaffar du det i ett fast förhållande inom fem - annars ser det väldigt mörkt ut. Så det börjar bli viktigt att prioritera nu.
Comments