Hej Tor! När jag tidigare beskrev spökerierna här så glömde jag att fråga om ytterligare en händelse. Jag kom på den igår då min hyresvärd kom förbi och jag läste upp för henne svaret du gav mig om spökerier å hustomten. Hon lyssnade med stort intresse och då kom vi på att jag inte frågat om "panflöjten". Nu till händelsen... Jag hade nyss flyttat hit, bott här i ett par veckor bara. Klockan var strax innan 02.00 på natten då jag blev "väckt"..igen..av nåt... Jag klev ur sängen och gick in på toaletten..då jag sitter där inne hör jag en "flöjt" som spelar (på andra sidan väggen) en sorgsen melodi..de ljuvaste tonerna..jag sitter kvar å lyssnar en stund och reagerar på att jag inte hör blåsljudet som brukar vara. Utan ljudet var liksom kristallklart. Vägg i vägg med min lägenhet finns en annan lägenhet..hyresvärdens. Hon bor inte här utan har denna lägenhet att vistas i mest sommartid. Under sommaren bor hennes barnbarn här som sommarjobbar i närheten men under helgerna åker dom hem för att komma tillbaka på söndagskvällarna. Ett av barnbarnen är musikalisk så jag tror i mitt stilla sinne att det är han som spelar och har stannat kvar över helgen..detta är en natt mot lördag. Min förvåning steg när jag på söndagskvällen ser ungdomarna komma hit och jag inser att ingen har varit i lägenheten under helgen. Jag vet också idag att vägg i vägg med min toa är ett förråd och inte ett rum. Men ljudet kom därifrån och jag glömmer det aldrig. Att jag fick känsla av en panflöjt var att några dagar senare hörde jag någon spela det på radion och då slog mig tanken att instrumentet som spelade melodin liknade det...men utan blåsljudet. Nu undrar jag..vad kan detta vara?
Panflöjten
Svar: Spännande – jag älskar gamla hus och deras historier. Alla gamla hus har sina egna minnen och egenheter och det här är definitivt en av dem.
Den här sortens ”spökeri” är inte helt ovanligt där man hör ljud av saker som varit vackra, roliga eller välkomna. Ofta är de lättast att höra just när man är ensam och nyvaken mitt i natten eftersom ljuden egentligen inte ”finns” utan mer är viskningar som ett öppet sinne på gränsen mellan världarna kan snappa upp. (som när man är nyvaken men lugn och avslappnad).
Det finns en del teorier vad detta är och många ropar spöken direkt. Själv tror jag att det någonstans är huset själv som minns. Allt som är i närheten av liv tillräckligt mycket och tillräckligt länge drar på sig någon form av medvetande (jag tror att jag omnämnt det i en artikel på sidan som tar upp hur maskotar ofta fungerar som ”kraftmagneter” och inte sällan börjar bete sig och uppfattas annorlunda än andra exakt likadana föremål).
Hus, och särskilt gamla hus, lever inte bara i nuet utan ser allt som händer och har hänt som om det sker samtidigt och just nu och det gör att ”minnen” ur det förflutna kan spelas upp när som helst. I de flesta hur är det de glada minnena som framträder oftast. Minnet av någon som spelar vackert (som i ditt fall), minnet av barn som springer ner för en trappa på väg mot äventyr eller saft och bullar (misstolkas inte sällan som ljudet av något som ramlar utför trappan), minnet av skratt och fest och förväntan.
Det är de sakerna som gör att man direkt känner att ett hus har ”trevlig atmosfär”.
Vissa hus lider dock av tråkiga minnen ofta av så starka ögonblick att de känslomässigt överskuggar de goda minnena. De är dock ofta lättare att göra något åt eftersom riktigt starka negativa händelser ofta hänger ihop med ”riktiga” spöken och de kan man hjälpa gå vidare och utan smärtan från den som drabbats av (eller utfört) onda handlingar kommer med tiden de goda minnena att ta över.
Min misstanke är att förrådet använts som något annat vid något tillfälle och att någon övade sig på sitt instrument där. Under rätt omständigheter kan du nog höra det igen – troligen när du kommer tillbaka efter en längre resa eller liknande (man blir lite tondöv för sitt hem när man är i det hela tiden – lite som man kan glömma att radion är på när den bara skvalar på lågt i bakgrunden).
Comments